Operation Weserübung


Operation Weserübung ( eller ''Fall Weserübung'') var kodnamnet för Nazitysklands invasion av Norge och Danmark den 9 april 1940. Det militära målet med invasionen var att ta kontroll över de norska hamnarna innan Storbritannien kunde göra det och därmed förhindra en sjöblockad och säkra järnmalmstransporterna från Kiruna via Narvik. Danmark ansågs av general Nikolaus von Falkenhorst som nödvändigt att säkra som en transportväg.
Såväl Norge som Danmark hade förklarat sig neutrala, men detta hade ingen betydelse för tyskarna. Medan Danmark kunde överrumplas och besegras utan något större motstånd, kunde Norge försvara sig, dock utan framgång. Deltagande förband i Operation Weserübung var ett flertal tyska enheter.

Strategiska överväganden


År 1939 föreslog storamiral Erich Raeder att Tyskland skulle invadera Norge i syfte att anförskaffa säkra hamnar utom räckvidd för brittiskt flyg och med direkt tillträde till Nordsjön. Generalstaben i ''Kriegsmarine'' opponerade sig starkt, och det slutade med att Raeder höll med om att den bästa lösningen var att "status quo", med ett neutralt Norge, bibehölls.
En anledning till att Norge var viktigt för både Tyskland och Storbritannien var att järnmalmstransporten måste gå från Kiruna via Narvik till Tyskland under den period av året då Bottenviken var täckt med is (under den isfria perioden kunde de använda hamnen i Luleå). När ''Wehrmacht'' senare kunde säkra kontrollen över de franska järngruvorna minskade Narvik i strategisk betydelse.
I november 1939 föreslog dåvarande marinministern Winston Churchill en minering av de norska vattnen för att tvinga ut järnmalmstransporterna på Nordsjön där de kunde genskjutas av Storbritanniens flotta. Förslaget förkastades av dåvarande premiärministern Neville Chamberlain och lord Halifax på grund av rädslan för reaktionerna bland de neutrala staterna, såsom USA. Efter att vinterkriget brutit ut mellan Sovjetunionen och Finland hade den diplomatiska situationen förändrats.
Britterna antog en attackplan där de skulle låtsas sända trupp genom Norge och Sverige för att hjälpa Finland, men egentligen avsågs att gå igenom Norge och ockupera Luleå, Kiruna, och Gällivare i norra Sverige. Den allierade invasionen beordrades den 12 mars, och tysk signalspaning fångade upp ett radiomeddelande som satte den 14 mars som deadline för invasionsförberedelserna, vilket visade dem att de allierades operation var under genomförande. I och med att Finland och Sovjetunionen slöt fred drabbades de allierade planerna av ett bakslag, men Hitler blev, med god anledning, övertygad om att de tänkte försöka igen, och beordrade den tyska invasionen för att säkra malmtrafiken.
De allierades nya anfallsplan var de kombinerade Wilfred och Plan R 4. Det övergripande syftet var att provocera fram en tysk reaktion genom minläggning i norska vatten, och så fort Tyskland reagerade, eller gav sken av att reagera, skulle brittisk trupp ockupera Narvik, Trondheim och Bergen samt även anfalla Stavanger i syfte att förstöra Sola flygplats utanför Stavanger. Olyckligtvis för de brittiska planerna blev inte minorna lagda förrän morgonen den 8 april, vid vilken tidpunkt tyska flottstyrkor redan seglade upp för Norges kust.

Bakgrund/Förberedelser


Raeders lägesrapport till Hitler den 10 november 1939


Fil:Erich Raeder.jpg
Det första steget till invasionen av Norge togs av storamiral Erich Raeder i hans rapport till Adolf Hitler den 10 november 1939. I sin rapport slog han fast att England skulle belägras genom ett oinskränkt ubåtskrig. Raeder förde fram sin åsikt om att erövrandet av den nederländska kusten inte var lika strategiskt viktig som den norska kusten, som möjligtvis kunde erövras med sovjetisk hjälp. Särskilt nämndes Trondheim som en viktig hamn.

Vinterkriget och dess följder för Skandinavien


Situationen i de skandinaviska länderna förändrades kraftigt efter det rysk-finska vinterkrigets utbrott den 30 november 1939. Medan de skandinaviska staterna den 7 december förklarade sig icke-krigförande i frågan, såg de västallierade sin chans att öka sitt inflytande i området genom att aktivt stötta Finland. På Churchills förslag ville de skicka trupper och utrustning till Finland via Norge och Sverige. Den tänkta rutten var över Narvik och därifrån på malmbanan via Kiruna och Gällivare till Östersjön Luleå och därifrån vidare österut mot Finland. Planen genomfördes dock aldrig eftersom Norge och Sverige inte släppte in främmande trupper på sitt territorium.

Quislings besök i Berlin


För Hitler fick Norgefrågan ny aktualitet när genom den norske tidigare krigsministern Vidkun Quislings besök i Berlin i december 1939. Quisling var partiledare för det lilla och obetydliga partiet Nasjonal Samling, ett parti som utrikesavdelningen på Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) under ledning av Alfred Rosenberg redan före kriget varit i kontakt med. På Rosenbergs förordning ordnades ett möte mellan Quisling och Raeder den 11 december 1939. Den 12 december informerade Raeder Hitler om Quislings besök och rekommenderade att han skulle träffa den norske politikern för att själv skaffa sig en bild av läget. Den 14 december 1939 genomfördes det första mötet mellan Hitler och Quisling, samma dag beordrade Hitler ''Oberkommando der Wehrmacht'' (OKW) att börja arbeta med Norgeproblemet.

Altmarkaffären


Fil:Altmark Incident.jpg
''Altmark (fartyg)'' var ett militärt stödskepp till den tunga kryssaren ''Admiral Graf Spee'', som hade sänkt flera brittiska handelsskepp i Sydatlanten. ''Altmark'' plockade upp överlevande från de sänkta skeppen och skulle föra tillbaka dessa till Tyskland. Hon gick norr om de brittiska öarna och kom den 14 februari in på norskt territorialvatten, där hon undersöktes tre gånger av norska neutralitetsvakter som tog de tyska sjömännens ord på att det inte fanns några oegentligheter ombord.
För britterna var ''Altmark'' ett svårt problem. Om det visade sig att det inte fanns några fångar ombord skulle de ha framstått i dålig dager. Men om det istället fanns fångar ombord kunde de kräva ett svar från den norska regeringen om varför de tillät tyska krigsfartyg på eget farvatten.
Utanför Jæren den 16 februari mötte ''Altmark'' flera brittiska jagare och hon tvingades söka skydd i Jøssingfjorden. En brittisk bordningsaktion kom inte igång omedelbart då den hindrades av två norska kanonbåtar som hävdade att skeppet redan blivit genomsökt. Men efter att ha fått nya instruktioner av amiralitetet på kvällen om att skeppet skulle bordas och eventuell norsk eld besvaras, inleddes aktionen. Efter bajonettstrider där sju tyska sjömän dödades fritogs de 300 fångarna.
Detta blev den avgörande faktorn för ett tyskt ingripande i Norge. Tyskarna kunde inte längre lita på Norges neutralitet och man bedömde att man var helt beroende av järnmalmen som skeppades ut i Narvik.

Invasionsplan


På grund av Storbritanniens flottas överväldigande dominans till sjöss så var hemlighållandet av operationsplanerna av yttersta vikt. För att kunna lura motståndarnas underrättelsetjänst måste de deltagande örlogsfartygen, armén, ''Luftwaffe'' och besättningarna på de försörjande handelsskeppen hållas ovetande om planerna. Hemlighållandet gick så långt att man inte ens informerade ''Luftwaffes'' överbefälhavare Hermann Göring. Den grundläggande strategin var att få operationen att se ut som ett fredligt besättande av länderna för att med vapenmakt skydda dess neutralitet. Nödvändiga krav skulle skickas till de danska och norska regeringarna vid början av ockupationen. I den senare delen av operationen skulle den fredliga ockupationen visa sig vara en osäkerhetsfaktor, då de tyska styrkorna var tvungna att låta motståndarna skjuta första skottet om det rådde ovisshet om vilka avsikter motståndaren hade.
Huvuddelen av den operativa planen bestod av landsättningar från flygplan, krigsfartyg och andra fartyg på sju olika platser i Danmark och Norge på en bestämd dag (''Wesertag''), i skydd av nattens mörker vid en bestämd tid (''Weserzeit''). I Danmark skulle också ''Kampfgruppen'' från armén landsättas sjövägen vid Middelfart, Nyborg, Korsør, Köpenhamn och Gedser. Samtidigt skulle en infanteridivision och en med pansar förstärkt motoriserad skyddsbrigad överträda gränsen till Danmark på bred front. Ockupationen av Danmark (kodnamn: ''Weserübung Süd'') var enligt ledarna i generalstaben nödvändig för att kunna genomföra en lyckad operation i Norge (''Weserübung Nord'').
För invasionen av Norge skulle krigsfartygen anlöpa Narvik, Trondheim, Bergen, Kristiansand, Egersund, Arendal och Oslo. Stavanger skulle tas från luften och säkras med soldater från handelsskepp. Uppdraget var att inta de norska städerna och befästa dessa för att kunna försvara sig mot brittiska kontraattacker. Nästa mål var att inta den norska arméns övningsplatser då dessa också fungerade som mobiliseringsplatser.

Genomförandet av operationen


Invasionen av Danmark


Fil:Karta över danmark2.jpg
De tyska förberedelserna hade inte gått obemärkta förbi den danska regeringen, men av rädsla för att provocera tyskarna hade man inte vidtagit några åtgärder. Man hade inte mobilisering eller byggt fortifikationer utan förlitade sig på sin nonaggressionspakt med Tyskland.
Klockan 04.00 den 9 april 1940 ringde den tyske ambassadören i Danmark, Cecil von Renthe-Fink, till den danske utrikesministern Peter Rochegune Munch och krävde ett omedelbart möte. När de möttes 20 minuter senare berättade Renthe-Fink att tyska trupper var på väg in i Danmark för att skydda dem mot ett franskt eller engelskt angrepp. Han krävde också att allt motstånd skulle upphöra annars skulle Köpenhamn bombas.
Angreppet var redan inlett, i Gedser hade en bataljon gått i land och avancerade norrut, tyska fallskärmssoldater hade säkrat Storestrømsbron och fästningen Masnesø. Samtidigt gick tyska trupper i land i Nyborg och en infanteridivision i Korsør för att säkra förbindelsen mellan Fyn och Sjælland.
Klockan 4.20 ankom det tyska skeppet ''Hansestadt Danzig (fartyg)'' till Köpenhamn och landsatte en bataljon. Det danska försvaret blev helt överrumplat och tyskarna kunde rycka fram mot Amalienborg. Men nu hade förstärkningar hunnit fram till slottet och det tyska angreppet stoppades. Bombplanen började cirkla över Köpenhamn och de danska ledarna valde att kapitulera.

Invasionen av Norge


Fil:Weserübung.png och Norge.]]
För invasionen hade Seekriegsleitung iordningställt fem stycken fartygsgrupper. ''Kriegsschiffgruppe'' 1 som var på väg till Narvik bestod av tio jagare med 200 bergsjägare ombord på varje. Mot Trondheim seglade ''Kriegschiffsgruppe'' 2 med den tunga kryssaren ''Admiral Hipper'' och fyra jagare. Grupp 1 och 2 lämnade den tyska bukten klockan 03.00 den 7 april under skydd av slagskeppen ''Gneisenau'' och ''Scharnhorst (1936)''. Detta var den största styrka som ''Kriegsmarine'' kunde sätta samman för en offensiv operation under hela andra världskriget.
Klockan 14.30 angreps den tyska styrkan av Vickers Wellington men utan att skadas. Natten mellan den 7 och 8 april seglade grupperna mellan Shetlandsöarna och Bergen och vidare norrut. Denna natt friskade vinden i från sydväst och nådde en vindstyrka på mellan 7 och 8. Eftersom jagarna inte kunde hålla 26 knop (fart) i den sjögången bröts kontakten med nio av jagarna under natten.

Narvik


''Kriegsschiffgruppe'' 1 nådde planenligt Narvik vid ''Weserzeit'' på morgonen den 9 april 1940 med 10 nybyggda jagare med 2000 österrikiska bergsjägare ombord. De norska pansarskeppen KNM Norge och KNM Eidsvold torpederades och sänktes. Den norske befälhavaren överste Sundlo ville kapitulera men 200 norska soldater under major Omdahl undkom och kunde fortsätta kampen, men de överraskades av tyska trupper vid Bjørnefjell och de flesta av dem tillfångatogs.
Den 10 april anlände en brittisk styrka med fem jagare under befäl av Bernard Warburton-Lee. De överraskade de tyska skeppen i fjorden och sänkte två, skadade allvarligt en jagare och skadade ytterligare två jagare lätt. Den tyske befälhavaren, Kommodore Friedrich Bonte, var ombord på en av de sänkta jagarna och dödades. De brittiska jagarna besköt också de tyska soldaterna på land men de hade inte tillräckligt manskap för en landstigning och bestämde sig för att vända om. Under återtåget stötte de på tre jagare under Erich Bey som legat i Herjangsfjorden och ytterligare två jagare från Ballangenbukten. I de följande striderna sänktes två brittiska jagare och en skadades. De övriga lämnade platsen för striderna och tyskarna beslöt att inte förfölja dem på grund av brist på bränsle och ammunition. Bernard Warburton-Lee blev skadad i strid och togs iland när skeppet övergavs när hon sjönk men han dog senare av skadorna.
Storbritanniens flotta ansåg det viktigt att besegra tyskarna i Narvik och skickade därför dit slagskeppet , nio jagare och ett hangarfartyg. Dessa styrkor anlände till Ofotfjorden den 13 april och fann de kvarvarande åtta tyska jagarna i stort sett strandsatta på grund av brist på bränsle. I det följande slaget sänktes tre av de tyska jagarna av ''Warspite'' och hennes eskort och de övriga fem borrades i sank av sin egen besättning då de fick slut på bränsle och ammunition. Många av de tyska sjömännen räddade sig i land och slogs sedan till lands.
Den norska 6:e Divisjon under ledning av General Fleischer tog upp kampen mot de österrikiska trupperna som höll Narvik. De norska styrkorna fick stöd av trupper från Storbritannien, Frankrike och Polen. Brittiska soldater anlände den 14 april med tre bataljoner och satte upp ett högkvarter i Harstad. De förstärktes av fem franska bataljoner den 28 april och fyra polska bataljoner den 5 maj. Mot en enorm övermakt försvarade de österrikiska styrkorna sina positioner i Narvik i 50 dagar. I motsats till i resten av landet fördes här en offensiv krigföring från den norska (och allierade) sidan. Natten före 28 maj genomfördes ett kraftfullt anfall mot Narvik, och de österrikiska trupperna tvingades bort från staden. Åtta norska infanteribataljoner (organiserade i två fältbrigader) var involverade i striderna i detta område. Av dessa led II/IR 15 stora förluster vid återerövringen av Narvik 28 maj.
Vid 17-tiden 28 maj kunde de första norska trupperna inta Narvik tätt följda av franska främlingslegionärer. Återerövringen av Narvik var Tysklands första nederlag i andra världskriget, och 6:e divisionens seger på Narvikfronten var den norska arméns enda. Situationen i Västeuropa var vid det här laget prekär (då man höll på att förlora slaget om Frankrike) och Frankrike och Storbritannien blev tvungna överföra sina trupper i Norge till Frankrike. Under natten till 7 juni drogs de allierade trupperna bort från Norge. Utan detta stöd valde den norska regeringen att inställa allt motstånd i Norge. Den norska kungen och regeringen flydde till London för att leda det norska motstånden därifrån. För den norska 6:e divisionen betydde detta att man tvingades inställa motståndet och överge Narvik trots att man inte besegrats i strid. 9 juni ryckte tyska trupper åter in i Narvik. 10 juni kapitulerade norska styrkorna.
Fil:UK-NWE-Norway-2.jpg

Trondheim


Under seglatsen norrut sänkte den tunga kryssaren ''Admiral Hipper'' den brittiska jagaren . Under striden orsakade ''Glowworm'' genom att ramma ''Admiral Hipper'' svåra skador i kryssarens bog.
''Kriegsschiffgruppe'' 2 anlände planenligt till hamnen i Trondheims fjord. Omkring 100 bergsjägare under överst Weiss kunde besätta staden. I själva Trondheim fanns knappast några norska soldater.

Bergen och Stavanger


''Kriegsschiffsgruppe'' 3 hade uppdraget att forsla omkring 1 900 soldater och sjöartillerienheter till Bergen. På vägen förlorades ett transportfartyg som sänktes av en polsk ubåt. Gruppen nådde Bergen i skydd av tät dimma, men när de norska fyrarna släcktes vid midnatt den 9 april stod det klart för dem att överraskningsmomentet var förlorat. Till klockan 05.15 seglade gruppen in i Byfjorden och nåddes nu av eld från de norska kustbatterierna. Två av de tyska skeppen skadades men Bergen kunde intas utan strid och kustbatterierna intogs snart därefter.
I Stavanger föregicks landsättningen av ett Junkers Ju 87-angrepp mot den norska jagaren ''Roda'' som sänktes. Från luften kunde man sedan landsätta två bataljoner infanterisoldater, ett kompani fallskärmsjägare och luftvärns- och försörjningsenheter.

Kristiansand, Egersund, Arendal


Fyra båtar med ett cykelkompani ombord erövrade Egersund planenligt. De skulle erövra en kabelstation och mötte inget motstånd. På grund av tjock dimma kunde inte ''Kriegsschiffgruppe'' 4 anlöpa hamnen i Kristiansand. När dimman lättade lite klockan 06.00, 45 minuter efter ''Weserzeit'', gjorde de ett försök att segla in i fjorden. Tre angreppsförsök misslyckades på grund av intensiv eld från klipporna vid Odderøy och kustbatteriet vid Gleodden. Först klockan 11 kunde mindre enheter gå i land med stöd av eld från den lätta kryssaren ''Karlsruhe''. Stads- och kustbatterier intogs av de tyska trupperna. Torpedbåten ''Greif'' nådde Arendal och satte där i land ett cykelkompani. Utan vidare motstånd kunde Arendal intas och säkras.

Oslo


Fil:Karte Oscarsborg.png
Landstigningen i Oslo var av central betydelse för den så kallade fredliga ockupationen. Förhandlingar om uppfyllande av de tyska kraven förutsatte att den norska kungen och regeringen först skulle sättas i tyskt förvar. Ockupationen av Oslo genom 163. Infanterie-Division planerades därför inte bara från sjövägen, utan också - om vädret tillät - från luften. Efter intagandet av flygplatsen Fornebu genom ett fallskärmsjägarregemente transporterades två infanteribataljoner och ett ingenjörskompani dit för att säkra en utgångsplats för intagandet av Oslo.
De trånga farvattnen i Oslofjorden var illa lämpade för de tunga fartygen i ''Kriegsschiffgruppe'' 5. Gruppen upptäcktes vid midnatt den 9 april då de passerade strålkastarna vid kustbefästningarna Bolærne och Rauøy. Kort därefter lyste norrmännen upp fjorden med fyrar. Tyskarna kunde alltså inte längre räkna med överraskningsmomentet. Konteramiral Oskar Kummetz valde ändå att försöka forcera Drøbaksundet med sitt flaggskepp, den tunga kryssaren Blücher (kryssare). ''Blücher'' träffades av två salvor från 28 cm-kanonen på fästningen Oscarsborg. Samtidigt öppnade ett batteri strax norr om Drøbak eld med sina 15 cm-kanoner och fick in 20 träffar. Två torpeder från torpedbatteriet på ön Nord-Kaholm avlossades och beseglade skeppets öde. Klockan 07:32 sjönk ''Blücher'' öster om ön Askholmene, där vraket än idag ligger på 90 m djup. 28 cm-kanonerna på Oscarsborg hade tillverkats av Krupp i Tyskland i slutet av 1800-talet. Sänkningen av ''Blücher'' blev ändå betydelselös eftersom Oslo intogs med styrkor som landsatts från luften.
Fil:BildeB3.jpg
Landsättningen av trupper på Oslos flygplats gick inte heller som planerat. 29 lufttransportflygplan av typ fann tät dimma då de kom i närheten av Oslo. Därför beslutade befälhavare om återmarsch eftersom hans piloter inte var utbildade i blindflygning. Två piloter uppfattade inte ordern utan landade på flygplatsen med 18 fallskärmsjägare och 50 infanterister. Ordern om återtåg togs tillbaka då det meddelades från ett tyskt skepp att tyska flygplan startade och landade på Fornebu. Under eftermiddagen attackerades också Bolærne, Rauøy, Horten och Drøbak. Klockan 18:30 var de norska positionerna intagna. På morgonen den 10 april kunde alla de tyska fartygen anlöpa Oslos hamn.
Sammantaget var ''Weserübung'', i och med stabiliseringen av situationen i Oslo den 10 april, lyckad trots att norrmännen med stöd av sina allierade fortfarande bjöd motstånd. Inte förrän den 10 juni 1940 skrev överstelöjtnant I.G. Roscher-Nielsen under kapitulationsdokumenten i Trondheim och delar av befolkningen började ett aktivt eller passivt norska motståndsrörelsen. Tysken Josef Terboven utsågs till ledare för det ockuperade Norge med titeln "rikskommissarie".

Resultat


Operation Weserübung, den dittills största kombinerade sjö-, land- och luftoperationen i krigshistorien, riktade sig omedelbart mot Storbritannien. Direkt angrepp gjordes dock mot två neutrala stater trots att ett icke-angreppsavtal slutits mellan Tyska riket och Danmark den 31 maj 1939. Detta faktum belastade relationerna mellan Tyskland och de skandinaviska staterna under de följande årtiondena.
Ur operativt hänseende var Weserübung, på grund av de höga förlusterna, ett misslyckande för ''Kriegsmarine''. Det utökade geostrategiska läget kunde knappt utnyttjas av ''Seekriegsleitung''. Trots detta var Operation Weserübung en nödvändig förutsättning för den fortsatt tyska krigföringen. Exporten från svenska järngruvor och stålverk kunde säkras för resten av kriget och tyskarna säkrade också kontrollen över Östersjön. Slutligen förhindrade man att en ny front öppnades i Skandinavien, vilket Frankrike hade behövt som avlastning.

Referenser

Noter

Källor


Denna artikel är till stora delar en översättning av http://de.wikipedia.org/w/index.php?title=Unternehmen_Weser%C3%BCbung&oldid=31170290 motsvarande artikel på tyskspråkiga Wikipedia
http://www.milhist.dk/besattelsen/9april/9_april_dk.htm Den tyske besættelse af Danmark
http://no.wikipedia.org/w/index.php?title=Altmark-saken&oldid=1831079 Altmark-saken
http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Battles_of_Narvik&oldid=128084570 Battles of Narvik

Vidare läsning


Externa länkar


http://hem.fyristorg.com/robertm/norge/history_section.html Norway 1940: A detailed description of the chain of events
Kategori:1940 i Danmark
Kategori:1940 i Norge
Kategori:Danmark under andra världskriget
Kategori:Krigsåret 1940
Kategori:Operationer under andra världskriget
Kategori:Norge under andra världskriget
ar:عملية فيسربونغ
bg:Операция Везерюбунг
br:Emgann Norvegia
ca:Operació Weserübung
cv:Данипе Норвегине тапăнса кĕни
cs:Operace Weserübung
da:Operation Weserübung
de:Unternehmen Weserübung
et:Weserübung
en:Operation Weserübung
es:Operación Weserübung
eo:Operaco Weserübung
fr:Opération Weserübung
ko:베저위붕 작전
hr:Operacija Weserübung
id:Kampanye Norwegia
it:Operazione Weserübung
he:המערכה בנורבגיה
ka:ნორვეგიის ოპერაცია
lt:Danijos-Norvegijos operacija
hu:Weserübung hadművelet
mr:वेसेऱ्युबुंग मोहीम
nl:Operatie Weserübung
ja:ヴェーザー演習作戦
no:Angrepet på Norge i 1940
nn:Operation Weserübung
pt:Operação Weserübung
ro:Operațiunea Weserübung
ru:Датско-норвежская операция
sk:Operácia Weserübung
sl:Operacija Weserübung
fi:Operaatio Weserübung
ta:வெசெரியூபங் நடவடிக்கை
th:การทัพนอร์เวย์
tr:Norveç'in istilası
uk:Операція «Везерюбунг»
vi:Chiến dịch Weserübung
zh:威瑟堡行動

Wikipedia:AGL

Wikipedia:Att göra

Tom Waits


Thomas Alan "Tom" Waits, född 7 december 1949 i Pomona, Kalifornien i Kalifornien, är en USA musiker, sångare, kompositör, textförfattare och skådespelare. Waits är känd för sin raspiga, hesa röst, sina ovanliga instrument och kompositioner som inte följer modet. Hans röst har blivit beskriven låta som om den "dränkts i ett fat bourbon, lämnats hängande i ett rökhus några månader och därefter blivit överkörd av en bil."
Med sin unika röst, sin blandning av blues, jazz och vaudeville samt experimentella inslag som gränsar till Industrial har Waits byggt upp en egen distinkt musikalisk personlighet. Detta har även gjort att hans musik är svår att kategorisera.
Textmässigt karakteriseras Waits sånger av atmosfäriska porträtt av bisarra, kärnfulla karaktärer och platser även om han också visat intresse för traditionella ballader. Han har ett kult (slang) bland fansen och har även influerat flera låtskrivare trots att hans musik sällan spelas på radio eller MTV. Många av hans låtar är mer kända för allmänheten som coverversioner av mer kända artister, till exempel "Jersey Girl" som framförts av Bruce Springsteen, "Downtown Train" med Rod Stewart och "Ol' '55" framförd av the Eagles. "Downtown Train" har även svenska Moneybrother gjort en cover på. I en intervju från 2005 hävdade Bob Seger att Waits musik varit en inspiration för honom. Även om Waits album mött blandad kommersiell framgång i USA har de ibland sålt Guldskiva i andra länder. Han har varit nominerad för flera stora musikpriser och bland annat vunnit två Grammy Award.
Waits har dessutom skrivit musik till filmer och musikaler och varit Oscarsnominerad för soundtracket ''One from the Heart'' till Francis Ford Coppolas film ''Älskling, jag hatar dig!''. Han har även gjort framträdanden som skådespelare i bland annat ''Rumble Fish'' (1983), ''The Cotton Club'' (1984), ''Bram Stokers Dracula'' (1992), ''Short Cuts'' (1993), ''Mystery Men'' (1999) och ''Coffee and Cigarettes'' (2003) i en scen med Iggy Pop.
Tom Waits är gift med Kathleen Brennan sedan den 10 augusti 1980. De bor tillsammans med sina tre barn i Sonoma County, Kalifornien. Waits har Skottland och Irland härkomst på pappans sida, Norge på moderns.

Biografi


Ursprung och musikalisk början


Tom Waits föddes den 7 december 1949 på Park Acenue hospital i Pomona, Kalifornien. Både fadern Jesse Frank Waits och modern Alma Johnson McMurray var lärare. Jesse Frank Waits hade Skottland-Irland härkomst och Alma Johnson McMurray hade rötter i Norge. Föräldrarna skilde sig 1960 när Tom var tio år gammal och gick på Jordan Elementary School i Whittier, Kalifornien. Tom flyttade senare samma år med modern till National City, Kalifornien nära den Mexiko gränsen. Waits, som lärde sig spela piano själv hos en granne, hävdade senare att det var under resor till Mexiko med sin far, som var spansklärare, som han hittade sin kärlek till musik när han hörde traditionell mexikansk musik på bilradion.
Waits gick på high school på Hilltop High School i Sweetwater Union High School-distriktet, Chula Cista. 1965 spelade han i ett R&B soul-band som hette The System och hade fått sitt första jobb på Napoleone Pizza House i San Diego (låten "I Can't Wait to Get Off Work" från albumet ''Small Change'' handlar om det jobbet). Waits har senare medgett att han inte gillade 1960-talets musik; "Jag var inte förtjust i Blue Cheer så jag hittade ett alternativ, även om det fick bli Bing Crosby." Fem år senare, när han jobbade som dörrvakt på Heritage nightclub i San Diego, ett ställe där artister från alla genrer uppträdde, gjorde han sitt första framträdande med lön (han fick 25 dollar). Waits var ett stort fan av flera låtskrivare och musiker som till exempel Frank Sinatra, Bob Dylan, Lord Buckley, Hoagy Carmichael, Marty Robbins, Raymond Chandler, och Stephen Foster och började utveckla sin egen speciella musikstil där han blandar sång och monolog.
Efter en kort sejour i USA:s kustbevakning började han uppträda på nattklubben The Troubadour i Los Angeles. Kort därefter, 21 år gammal, flyttade han till Echo Park i Los Angeles och skrev kontrakt med skivbolagsägaren och managern Herb Cohen. Mellan augusti och december 1971 spelare Waits in en rad demos för Cohens skivbolag Bizarre Records/Straight Records, bland låtarna fanns flera låtar som Waits senare skulle bli känd för. Dessa inspelningar släpptes tjugo år senare på The Early Years, Volume One och The Early Years, Volume Two.

1970-talet


Waits skrev kontrakt med Asylum Records 1972 och efter några mindre lyckade inspelningssessioner släpptes debutalbumet ''Closing Time'' musikåret 1973. Trots att albumet, som producerades av före detta Lovin' Spoonful-medlemmen Jerry Yester, fick ett varmt mottagande fick inte Waits någon större uppmärksamhet förrän några av albumets låtar släpptes i cover-versioner av mer kända artister. Senare under 1973 släppte Tim Buckley albumet ''Sefronia'' som innehöll en cover av "Martha" som fanns med på ''Closing Time''. Detta var den första covern på Waits musik av någon känd artist. ''Closing Times'' öppningsspår "Ol' 55" spelades även in av The Eagles (som låg på samma skivbolag som Waits) till albumet ''On the Border'' musikåret 1974.
Han började turnera som förband åt artister som Charlie Rich, Martha and the Vandellas och Frank Zappa och fick snart ett kultfölje bland fansen. Waits fick även fortsatt positiva reaktioner på sina skivsläpp. ''The Heart of Saturday Night'' från musikåret 1974, som innehöll låten "Looking For the Heart of Saturday Night", avslöjade Waits bakgrund med nattklubbsframträdanden med till hälften nynnade och till hälften berättade ballader, ofta ackompanjerade av ett jazzband. Waits beskrev albumet som:
1975 flyttade Waits till ''Tropicana Motel'' på Santa Monica Boulevard. Han släppte även dubbelalbumet ''Nighthawks at the Diner'' som spelats in med publik i studion för att fånga atmosfären från ett liveframträdande. Skivan exemplifierar det här stadiet av hans karriär med långa monologer mellan låtarna som var vanliga under hans uppträdanden. Skivan introducerade även fansen till hans nyfunna överdrivna buttra sång som kom att dominera flera av hans kommande album. Samma år bidrog han med bakgrundssång på Bonnie Raitts låt "Sweet and Shiny Eyes" från hennes album ''Home Plate''.
Under den här tiden började Waits dricka mer och mer alkohol och livet som turnerande artist började ta ut sin rätt på honom. När han ser tillbaka på tiden berättar Waits:
Som en reaktion på detta spelade Waits in albumet ''Small Change'' Musikåret 1976. På albumet framstår Waits texter mycket mer cyniska och pessimistiska och många låtar som till exempel "The Piano Has Been Drinking" och "Bad Liver and a Broken Heart" innehåller en öppen och ärlig beskrivning av alkoholism och cementerar samtidigt ryktet om hårt leverne som Waits hade i många fans ögon.
Med albumet försäkrade Waits att han "försökte lösa vissa saker när det kommer till den sentimentala cocktail- och alkoholimage jag hade. Det är inget som är roligt med en alkoholist ... Jag började verkligen tro att det var någonting roande och underbart amerikanskt med att vara alkoholist. Det slutade med att jag intalade mig själv att sluta med den där skiten." På albumet, som innehöll fan-favoriten "Tom Traubert's Blues", spelade den kända trummisen Shelly Manne trummor och albumet hade, precis som tidigare album, stora jazz-influenser med texter som var influerade av Raymond Chandler och Charles Bukowski och sång influerad av Louis Armstrong.
''Small Change'' och dess dubbelsingel "Step Right Up"/ "The Piano Has Been Drinking" var en succé både kommersiellt och hos musikrecensenterna och sålde betydligt mer än Waits tidigare album. Albumet blev Waits första som slog sig in på Billboard, något han inte lyckades med igen förrän 1999 med ''Mule Variations''. Framgångarna innebar att Waits blev mer känd hos allmänheten och han intervjuades i tidningar so TIME Magazine, Newsweek, and Vogue. Den ekonomiska och publika framgången gjorde också att Waits kunde anställa ett band som följde med honom på spelningar (tidigare hade han mest turnerat själv). Han gav backup-bandet namnet The Nocturnal Emissions. Tom Waits och The Nocturnal Emissions turnerade i USA och Europa från oktober 1976 till maj 1977.
Albumen ''Foreign Affairs (musikalbum)'' (Musikåret 1977) och ''Blue Valentine'' (Musikåret 1978) fortsatte på ungefär samma musikaliska spår men innehöll mer artistisk finess och utforskade jazz och blues. Låten "Blue Valentines" innehåller ett ensamt arrangemang av en elektrisk gitarr spelad av Ray Crawford ackompanjerad av Waits sång. Det var runt den här tiden som Waits hade ett förhållande med sångerskan Rickie Lee Jones och hon finns med på albumomslagen till båda dessa album. 1978 gjorde Waits sin första skådespelare tillsammans med Sylvester Stallone i filmen ''Paradise Alley''. Waits spelade pianisten Mumbles och bidrog med två specialskrivna låtar ("(Meet Me in) Paradise Alley" och "Annie's Back in Town") till filmens soundtrack.
''Heartattack and Vine'' släpptes musikåret 1980 och blev Waits sista album på Asylum. Skivan visade upp både en balladisk sida (med låten "Jersey Girl" till exempel) och en lite mer skrovlig rhythm and blues. Även om detta inte var helt nytt var det ovanligt för Waits och var en försmak på hur hans musik skulle komma att förändras de följande åren. Samma år påbörjade han ett återkommande samarbete med filmskaparen Francis Ford Coppola som ville att Waits skulle skriva musiken till hans film ''One from the Heart''. Bette Midler hade sjungit en duett tillsammans med Waits i den Billie Holiday-lika låten "I Never Talk to Strangers" på albumet ''Foreign Affairs''. Nu ville han arbeta tillsammans med henne igen till Coppolas film men hon var upptagen av annat. Istället fick Waits arbeta tillsammans med singer/songwritern Crystal Gayle.

1980-talet


I augusti 1980 gifte sig Waits med Kathleen Brennan som han hade träffat under inspelningen av ''One from the Heart''. Brennan krediteras ofta som medförfattare till många låtar på Waits senare album och Waits nämner också ofta henne som en viktig influens i hans arbete. Hon introducerade honom för Captain Beefhearts musik och även om de delade skivbolag på 1970-talet säger Waits att "jag blev mer bekant med honom när jag gifte mig". Waits skulle senare beskriva sitt förhållande med Brennan som ett paradigmskifte i sin musikaliska utveckling.
Efter att ha lämnat Asylum Records och gått över till Island Records släppte Waits albumet ''Swordfishtrombones'' musikåret 1983. Med skivan markerade Waits en skarp sväng i sin musikalitet och skivan gav fart åt hans rykte som en musikalisk ensamvarg. Skivan innehåller mer musikaliska experiment än tidigare med variationer i val av instrument (till exempel användandet av säckpipa på "Town with No Cheer" och marimba på "Shore Leave") och sång (till exempel den berättade monologen i "Frank's Wild Years" och skällandet i "16 Shells from a Thirty Ought Six") och mycket mindre av den traditionella piano-och-stränginstrument ballader med vilka Waits tidigare balanserat sina skivor. Vid sidan av Captain Beefheart och en del av Dr. Johns tidiga skivor fanns det få liknande verk i populärmusiken som ''Swordfishtrombones'' eller Waits lika udda efterföljande album ''Rain Dogs'' (musikåret 1985) och ''Franks Wild Years'' (musikåret 1987).
Tidigare hade Waits spelat antingen piano eller gitarr men han började tröttna på dessa instrument. "Ens händer är som hundar, de går till samma platser de varit på tidigare. Man måste vara försiktig när man inte längre spelar med huvudet utan med fingrarna som besöker lyckliga platser. Man måste bryta dem från deras vanor annars utforskar du inte. Man spelar bara det som är tryggt och behagligt. Jag lär mig bryta de vanorna genom att spela instrument som jag absolut inte vet någonting om, till exempel fagott."
Instrumentval och orkesterbidrag på dessa och kommande album innehöll ofta ganska vitt spridda element. På Waits självutnämnda "orkesterskrotupplag" fanns rosslande harmonium, slammrande slagverk (ofta spelade av Ralph Carney som brassband eller soulmusik), närmast atonal musik gitarrer (kanske bäst exemplifierade av Marc Ribot) och föråldrade instrument (många av Waits album har spelats in med en skadad, opålitlig Chamberlin och flera nyare album har innehållit den sällan använda Stroh-violinen).
Tillsammans med en ny instrumental approach ändrade Waits sin sångstil för att låta mindre som en crooner från 1970-talet. Istället övade han upp flera sångtekniker: En allvarlig röst som påminde om Howlin' Wolf, en brummande vilt skällande, och en tillbakadragen närmast skrikande falsettröst som Waits skämtsamt talar om som sin "Prince (artist)-röst". Tom Moon beskriver Waits röst som ett "bredspektrat överfallsvapen."
Hans låtskrivande ändrade sig också och blev mer abstrakt och omfattade ett flertal stilar som normalt blev ignorerade inom popmusiken. Till exempel gammal blues, cabaret (musikal), rumba, teatriska infallsvinklar influerade av Kurt Weill, tango (musik), tidig countrymusik, europeisk folkmusik tillsammans med de Tin Pan Alley-lika låtar som influerade hans tidiga verk. Han spelade även in några berättade monologer influerade av Ken Nordines "word jazz"-skivor från 1950-talet.
År musikåret 1986 sattes musikalen ''Franks Wild Years'' upp i New York (utanför Broadway). Waits hade tillsammans med Kathleen Brennan skrivit pjäsen som regisserades av Gary Sinise. I en framgångsrik uppsättning på Chicagos berömda Steppenwolf Theater spelade Waits själv huvudrollen som Frank. Waits fortsatte utveckla sin skådespelarförmåga med flera biroller och en huvudroll i Jim Jarmusch film ''Down By Law'' 1986. Filmens soundtrack innehöll även två av Waits låtar från ''Rain Dogs''. Samma år spelade Waits piano och sjöng på låten "Sleep Tonight" på The Rolling Stones album ''Dirty Work''. Albumet ''Franks Wild Years'' släpptes musikåret 1987 och byggde på studioinspelningar av Waits musikal med samma namn. 1988 skrev och spelade Waits tillsammans med sin fru i ''Big Time'', en surrealistisk konsertfilm och soundtrack.
1989 gjorde Waits sin till dags datum sista roll på teaterscenen när han spelade Curly i Thomas Babes "Demon Wine" tillsammans med Bill Pullman, Philip Baker Hall, Carol Kane och Bud Cort. Pjäsen sattes upp på Los Angeles Theater Center i februari och fick blandat mottagande även om Waits prestation uppmärksammades av ett antal recensenter. Däribland John C. Mahoney som beskrev Waits prestation som "fascinerande". Waits sjöng även på The Replacements låt "Date to Church" som fanns med som b-sida på deras singel ''I'll Be You''.

1990-talet


''The Black Rider'' var ett teatersamarbete mellan Waits, regissören Robert Wilson (regissör) och författaren William S. Burroughs och hade premiär i Hamburg på Thalia Theatre den 31 mars 1990. Pjäsen var baserad på den Tyskland folkloren Friskytten, Wilson ansvarade för designen och regisserandet, Burroughs skrev manus och Waits var ansvarig för musik och text (som var starkt influerad av Bertolt Brecht och Kurt Weill). Samma år samarbetade Waits med fotografen Sylvia Plachy; till hennes bok ''Sylvia Plachy's Unguided Tour'' följde det med en kort Waits-skiva som var till för att ackompanjera fotografierna och texterna i boken.
Waits sjöng rollen som Tomy the Cat i låten med samma namn som fanns med på Primus (musikgrupp) album ''Sailing the Seas of Cheese'' musikåret 1991. Detta var det första av flera samarbeten mellan Waits och gruppen och exponerade Waits för en helt ny målgrupp inom alternative rock. Primus sångare, låtskrivare och basist Les Claypool skulle komma att medverka på flera Waits-album i framtiden. Waits komposerade och dirigerade musiken till Jim Jarmusch film ''Night on Earth (film)'' 1991 och musiken släpptes som album året efter.
''Bone Machine'', Waits första studioalbum på fem år, släpptes musikåret 1992. Skivan kännetecknas av en stor del slagverk och gitarr (med lite piano och saxofon) och markerar ännu en förändring i Waits sound. Kritikern Steve Huey kallar det "kanske Tom Waits mest sammanhängande album ... en morbid, illavarslande mardröm, som framhäver egenheterna hos hans experimentella klassiker från 1980-talet på ett häpnadsväckande – och ofta uppseendeväckande – sätt ... Waits mest berörande och kraftfulla verk, även om det inte är hans mest tillgängliga." Bone Machine fick en Grammy för bästa alternativa album. Den 19 december 1992 hade ''Alice'' premiär på Thalia Theatre i Hamburg. Alice var Waits andra teatriska samarbete med Robert Wilson. Paul Schmidt anpassade Lewis Carrolls verk (Speciellt ''Alice i Underlandet'' och ''Alice i Spegellandet'') tillsammans med låtar av Waits och Kathleen Brennan som skärningspunkt med texten istället för som en expansion av handlingen som var fallet i konventionella musikaler. Låtarna spelades senare in av Waits och släpptes som studioalbum tio år senare med namnet Alice (musikalbum).
Albumet ''The Black Rider'' från musikåret 1993 innehöll studioversioner av låtarna Waits skrivit tre år tidigare för pjäsen med samma namn. Undantaget var "Chase the Clouds Away" och "In the Morning" som var med i pjäsen men inte på albumet. William S. Burroughs gästspelade med sång på låten "T'Aint No Sin." Samma år deltog Waits med sång till Gavin Bryards 75 minuter långa omarbetning av sitt klassiska musikstycke ''Jesus' Blood Never Failed Me Yet''. Han var även med i Robert Altmans filmversion av Raymond Carvers historier ''Short Cuts''.
Efter att Island Records släppt Tom Waits Best of-skiva ''Beautiful Maladies: The Island Years'' Musikåret 1998 lämnade han skivbolaget och skrev istället på för Epitaph Records. Epitaphs president Andy Kaulkin sa att han var "överväldigad att Tom ens övervägde att arbeta med oss. Vi är stora fans." Waits själv hade goda ord att säga om företaget; "Epitaph är sällsynt eftersom de ägs och drivs av musiker. De har bra smak och en massa entusiasm, dessutom är det trevliga människor. Och så gav de mig en splitter ny Cadillac såklart."
''Mule Variations'', som var Waits första skivsläpp på hans nya skivbolag, släpptes musikåret 1999. Billboard beskrev albumets musik som "avlägsnar sig bluesen, den sneda gospelmusiken och den upproriska "art stompen" och börjar likna en storslagen skulpturbit från skrotupplaget." Albumet var även det första Waitsalbum som använde sig av en turntablism. ''Mule Variations'' vann en Grammy musikåret 2000 men för att poängtera hur svårt det är att kategorisera Waits musik kan nämnas att han var nominerad för både Bästa folkmusik (som han vann) och Bästa manliga sång inom rock (för sången "Hold On") samtidigt – ingen av kategorierna var samma genre som han vann sin tidigare grammy. Albumet var också Waits bäst säljande album hittills i USA och låg på plats 30 som bäst på försäljningslistorna.
Samma år producerade Waits för första gången musik till en annan artist när han (tillsammans med sin fru Kathleen Brennan) skrev musiken till Chuck E. Weiss album ''Extremely Cool''. Förutom att producera musiken spelade han gitarr och bidrog med sång på skivan.

2000-talet


John P. Hammond's ''Wicked Grin'', en samling coverlåtar från början skrivna av Waits, släpptes musikåret 2001. Waits deltar på de flesta spåren där han spelar gitarr, piano och/eller körar. På albumet finns också en version av den traditionella hymnen "I Know I've Been Changed" som framförs som en duett av Hammond och Waits.
År Musikåret 2002 släppte Waits två album samtidigt, ''Alice (musikalbum)'' och ''Blood Money (Tom Waits)''. Båda hade skrivits nästan tio år tidigare och baserades på teater verk där Waits samarbetat med Robert Wilson. Det förstnämnda var en musikal om Lewis Carroll och den andra en tolkning av Georg Büchners Woyzeck. Musiken återbesöker tangon, Tin Pan Alleyn och monologerna från ''Swordfishtrombones'' medan texterna är djupt cyniska och melankoliska, vilket exemplifieras av de nedsättande titlarna "Misery is the River of the World" och "Everything Goes to Hell." Waits skrev "Always Keep a Diamond in Your Mind" till ''Woyzeck'' men den kom aldrig med på ''Blood Money'', däremot fanns den med på Solomon Burkes album ''Don't Give Up on Me'' från samma år. Även om Waits spelat låten live flera gånger har den aldrig släppts officiellt på någon skiva.
''Real Gone'' var Waits första skiva som inte baserades på teaterverk på fem år när det släpptes musikåret 2004. Det är till dags datum Waits enda album som inte innehåller piano på någon av låtarna. På öppningslåten "Top of the Hill" beatboxing Waits och de flesta av albumets låtar inleds med Waits "vokala percussion" improvisationer. Det är även mer rock-orienterat med mindre bluesinfluenser än vad han tidigare uppvisat. Albumet innehåller också en tydligt politisk sång, någon som är första gången för Waits. På avslutningsspåret "The Day After Tomorrow" tar Waits på sig rollen som en soldat som skriver hem att han är desillusionerad av krig och att han är tacksam att han ska åka hem igen. Låten nämner inte Irakkriget och som Tom Moon skriver skulle det lika gärna kunna vara rösten av en soldat från amerikanska inbördeskriget som sjunger. Waits själv beskriver däremot låten som en "elliptisk" protestsång om invasionen av Irak. Thom Jurek beskriver låten som "en av de mest insiktsfulla och underskattade antikrigslåtar som skrivits på årtionden."
Fil:Tom Waits Praha 2008.jpgEn box med 54 låtar fördelade på tre skivor innehållande osläppt material, sällsynta låtar och helt nya kompositioner släpptes i november musikåret 2006. Boxen ''Orphans: Brawlers, Bawlers & Bastards'' tre skivor var uppdelade efter titeln; "Brawlers" innehöll Waits snabba rock- och blueslåtar, "Bawlers" hans ballader och kärlekslåtar och "Bastards" låtar som inte passade in på någon av de andra. För att marknadsföra skivan spelades en musikvideo till låten "Lie to Me" in. På ''Orphans'' finns flera politiska låtar med, bland andra "Road To Peace" som handlar om Israel-Palestina-konflikten. Det finns även ett flertal coverlåtar med på samlingen, däribland låtar av The Ramones ("The Return of Jack And Judy"), Daniel Johnston ("King Kong"), Kurt Weill och Bertolt Brecht ("What Keeps Mankind Alive") och Leadbelly ("Goodnight Irene"). Dessutom finns låtar inspirerade av poeter och författare som Waits uppskattar, som till exempel Charles Bukowski och Jack Kerouac, med. Både ''Orphans'' och ''Alice (musikalbum)'' finns med på metacritic (en sida som samlar recensioner av album, filmer med mera)lista "Top 200: Best-Reviewed Albums" sedan år 2000 på plats 9 respektive 19 (till och med november 2007). 2006 gästspelade Waits också på Sparkhorse album ''Dreamt For Light Years In The Belly Of A Mountain'' där han spelar piano på låten "Morning Hollow".
Waits har på senare tid gjort ett antal högprofilerade tv- och konsertframträdanden. I november 2006 uppträdde Waits på ''The Daily Show'' med låten "The Day After Tomorrow", Waits blev därmed den tredje gäst att uppträda i programmets historia efter Tenacious D och The White Stripes. Den 4 maj musikåret 2007 gjorde Waits ett framträdande på ''Late Night with Conan O'Brien''. Programmet hade gästspelat en vecka med San Francisco som inspelningsplats och i det sista programmet uppträdde Waits med låtarna "Lucinda" och "Ain't Goin' Down to the Well" från ''Orphans: Brawlers, Bawlers & Bastards'', därefter följde en kort intervju. Waits medverkade också på 2007 års ''Bridge School Benefit'' (en välgörenhetskonsert som hålls varje år) den 27 oktober och 28 oktober tillsammans med Kronos Quartet.
På Robert Plant (Led Zeppelin) och Alison Krauss samarbetsalbum ''Raising Sand'' som släpptes den 23 oktober musikåret 2007 fanns Waits låt "Trampled Rose" med. Den 10 juli samma år släppte Waits singeln "Diamond In Your Mind", en singel som endast var tillgänglig via nedladdning. Låten spelades in tillsammans med Kronos Quartet, Greg Cohen, Philip Glass och The Dalai Lama på välgörenhetskonserten "Healing the Divide: A Concert For Peace And Reconciliation" på Avery Fisher Hall den 21 september 2003. Waits gästspelade även på låten "Pray" från The Book of Knots album ''Traineater''.
Den 22 januari 2008 gjorde Waits ett sällsynt framträdande i Los Angeles. Han spelade tre låtar på en välgörenhetskosert för ''Bet Tzedek Legal Services – The House of Justice'', ett ideell förening för fattiga i Los Angeles.
Waits spelar rollen som Mr. Nick i Terry Gilliams film ''The Imaginarium of Doctor Parnassus'' från filmåret 2009.

Skivbolag


Waits har flera gånger bytt till mindre independentskivbolag genom åren. Han skrev kontrakt med Asylum Records innan de köptes upp av Elektra Records och Warner Bros. Under hans tid med Island Records expanderade de från ett litet bolag till en musikindustrijätte varpå han bytte till ANTI- som är en division till Epitaph Records.

Stämningar


Waits har hårdnackat vägrat att tillåta företag att använda hans låtar i reklam och har skämtat om artister som tillåter detta. Bland annat har han sagt att "Om Michael Jackson vill arbeta för PepsiCo, varför skaffar han då inte en kostym och ett kontor i deras högkvarter, och får det överstökat?" Han har stämt flera reklambyråer som använt hans material utan tillåtelse. Han har citerats: "Tydligen är den största komplimangen vår kultur ger artister nu för tiden är att få vara med i reklamfilmer – allra helst nakna och jamande på motorhuven till en ny bil" där han refererade till Mercury Cougar. "Jag har gång på gång obevekligen avstått denna tveksamma ära."
År 1988 stämde Waits Frito Lay, en division under PepsiCo. Stämningen var Waits första och han tilldelades 2,375 miljoner Amerikanska dollar.(''Waits v. Frito Lay'', 978 F. 2d 1093 (9th Cir. 1992)) Frito Lay hade frågat Waits om de fick använda en av hans låtar i en reklamfilm varpå Waits avböjde. Då anlitade Frito Lay en röstimitatör som lät som Waits och lät honom sjunga en jingel som liknade ett stycke ur Waits låt "Step Right Up" från skivan ''Small Change''. Ironiskt nog beskriver Waits låten själv som "en rättegång mot reklam." Waits vann målet och blev en av de första artister som lyckats stämma ett bolag för att ha använt en röstimitatör utan tillstånd.
År 1993 använde Levi’s Screamin' Jay Hawkins version av Waits låt "Heartattack and Vine" i en reklam. Waits stämde Levi's som lovade att sluta använda låten och skrev en ursäkt på en hel sida i tidningen Billboard.
Ytterligare en situation som liknade målet mot Frito Lay kom upp 2000. Audi ville använda sig av Waits låt "Innocent When You Dream" (från albumet ''Franks Wild Years'') till en reklamfilm i Spanien. Waits avslog deras förfrågan och reklambolaget använde sig istället av musik som var väldigt lik Waits låt. Efter att Waits vidtagit rättsliga åtgärder slog en spansk domstol fast att Waits "moraliska rättigheter" hade kränkts förutom överträdelser mot upphovsrätten. Produktionsbolaget, Tandem Company Guasch, beordrades att kompensera Waits. Senare har Waits skojat om att reklambolaget måste ha missuppfattat namnet på Waits låt som "Innocent When You Scheme" (ungefär "Oskyldig när du smider planer").
År 2005 stämde Waits Opel och hävdade att de efter att ha misslyckats med att få honom att medverka i deras skandinavien reklam anlitat en röstimitatör. Målet avslutades 2007 och Waits gav pengarna till välgörande ändamål.
Waits har också vidtagit rättsliga åtgärder för saker som inte handlar om hans musik. 1977 blev han tillsammans med en kompis arresterade utanför ''Duke's Tropicana Coffee Shop'' i Los Angeles. De båda hade försökt hindra några män från att trakassera andra bargäster. Det visade sig att männen var poliser i civila kläder och de tog med Waits och hans kamrat och arresterade dem för att ha stört ordningen. Juryn fann däremot Waits oskyldig varpå han stämde polismyndigheten och fick 7500 dollar i kompensation.

Diskografi

(samling) (soundtrack) (samling) (samling) (live) (samling) (soundtrack) (samling) (samling) (samling)

Filmografi


<small>Rollen Tom Waits har i filmen visas inom parentes.</small> (Mumbles) (soundtrack tillsammans med Francis Ford Coppola) (barägare) (förstenad man) (sig själv) (Buck Merrill) (Bennie) (Irving Stark) (soundtrack) (Zack) (Rudy the Kraut) (Al Silk) ('Punch & Judy Man) (Kenny the Hitman) (röst till Lee Baby Sims) (polis) ('Wolf) (tiggare) (soundtrack tillsammans med Kathleen Brennan) (soundtrack tillsammans med Kathleen Brennan) (Renfield) (Earl Piggott) (sig själv) (soundtrack) (soundtrack) (uppfinnare) (soundtrack) (sig själv) (soundtrack och Captain Hook) (the Wanderer) (sig själv) (Raphael Kneller) (Mr. Nick) (Engineer)

Turnéer


1973 - ''Closing Time'' touring
1974–1975 - ''The Heart Of Saturday Night'' touring
1975–1976 - ''Small Change'' touring
1977 - ''Foreign Affairs'' touring
1978–1979 - ''Blue Valentine'' touring
1980–1982 - ''Heartattack and Vine'' touring
1985 - ''Rain Dogs'' touring
1987 - ''Big Time'' touring
1999 - ''Get Behind The Mule Tour''
2004 - ''Real Gone Tour''
2006 - ''The Orphans Tour''
2008 - ''Glitter and Doom Tour''

Referenser

Noter

Tryckta källor


Externa länkar


http://www.anti.com/artists/view/1 Tom Waits, officiell webbplats
http://www.tomwaitslibrary.com/ Tom Waits Library (fansida)
Kategori:Födda 1949
Kategori:Amerikanska kompositörer
Kategori:Amerikanska musiker
Kategori:Amerikanska skådespelare
Kategori:Amerikanska filmmusikkompositörer
Kategori:Rock and Roll Hall of Fame
Kategori:Män
Kategori:Levande personer
bg:Том Уейтс
bs:Tom Waits
ca:Tom Waits
cs:Tom Waits
da:Tom Waits
de:Tom Waits
et:Tom Waits
el:Τομ Γουέιτς
en:Tom Waits
es:Tom Waits
eu:Tom Waits
fa:تام ویتس
fr:Tom Waits
ga:Tom Waits
gl:Tom Waits
ko:톰 웨이츠
id:Tom Waits
it:Tom Waits
he:טום וייטס
ka:ტომ უეიტსი
la:Tom Waits
lt:Tom Waits
hu:Tom Waits
mk:Том Вејтс
nl:Tom Waits
ja:トム・ウェイツ
no:Tom Waits
nn:Tom Waits
pl:Tom Waits
pt:Tom Waits
ro:Tom Waits
ru:Уэйтс, Том
sc:Tom Waits
simple:Tom Waits
sk:Tom Waits
sr:Том Вејтс
sh:Tom Waits
fi:Tom Waits
tr:Tom Waits
uk:Том Вейтс
zh:汤姆·威茨

Yantai


Yantai, tidigare även känd som Chefoo, är en kuststad på prefekturnivå i Shandong-provinsen i Kina.
Staden är idag den viktigaste fiskeristaden i den nordöstra delen av Shandonghalvön och ett viktigt ekonomiskt center.
Efter Qing nederlag i det andra opiumkriget 1856-1860 öppnades Yantai för utländsk handel och blev känd som Chefoo, vilket egentligen är namnet på en ö utanför staden.
bg:Янтай
cs:Jen-tchaj
da:Yantai
de:Yantai
en:Yantai
es:Yantai
eo:Jantaj
eu:Yantai
fr:Yantai
ko:옌타이 시
id:Yantai
it:Yantai
nl:Yantai
ja:煙台市
no:Yantai
nn:Yantai
pl:Yantai
pt:Yantai
ru:Яньтай
simple:Yantai
fi:Yantai
tl:Yantai
tr:Yantai
uk:Яньтай
ur:یانتائ
ug:يەنتەي شەھىرى
vi:Yên Đài
war:Yantai
zh:烟台市

Wikipedia:UA

Wikipedia:Utmärkta artiklar

Dennis Dahlsten


Dennis Dahlsten, född 7 mars 1934 i Göteborg, är en svensk före detta skådespelare.
Dahlsten filmdebuterade i Bengt Järrels ''Johan på Snippen tar hem spelet'' filmåret 1957 och har medverkat i tretton film- och TV-produktioner.

Filmografi

Källor


Fotnoter


Kategori:Svenska skådespelare
Kategori:Män
Kategori:Födda 1934
Kategori:Levande personer

Yan tai

Yantai

Agneta Eckemyr

Agneta Marie-Anne Eckemyr, född 2 juli 1950 i Karlsborg, är en svenskar skådespelare, fotograf och kläddesigner.
Eckemyr började som ung sin bana som internationell fotomodell och kom under sin vistelse i USA - där hon bott och verkat i New York sedan 1970 - in i filmbranschen med roller i Hollywoodfilmer för Walt Disney Company och sedan även stora roller i några svenska filmer, såsom med Sven-Bertil Taube i Lars-Magnus Lindgrens ''Lejonet och jungfrun'' (1975), med bland andra Thommy Berggren i såväl Lars Lennart Forsbergs kammardrama ''Kristoffers hus'' (1979) som Ingrid Thulins självbiografiska ''Brusten himmel'' (1982). Parallellt har hon också ett antal år arbetat som modefotograf och började med åren alltmer intressera sig för kläddesign. Sedan 1980-talet driver hon i New York företaget Agneta Eckemyr Design med egen design och tillverkning av främst damkläder i en klassisk svensk romantisk stil med mycket spets och vitt linne. 2010 medverkade hon i TV8:s serie ''Skärgårdsdröm''.
Med förre livspartnern, pianisten Staffan Scheja, har hon en son, filmskaparen Daniel Scheja.

Filmografi (urval)


filmåret 1984 - ''Flickan från Orsil''
filmåret 1982 - ''Brusten himmel''
filmåret 1981 - ''Olsson per sekund eller Det finns ingen anledning till oro''
filmåret 1980 - ''Flygnivå 450''
filmåret 1979 - ''Kristoffers hus''
filmåret 1979 - ''Winter Kills''
filmåret 1977 - ''The Kentucky Fried Movie''
filmåret 1975 - ''Lejonet och jungfrun''
filmåret 1974 - ''The Island at the Top of the World'' / ''Ön vid världens ände''
filmåret 1971 - ''Blindman''

Externa länkar


http://www.svenskamammor.com/aed/index.html Agneta Eckemyr Design webbplats
Kategori:Svenska fotografer
Kategori:Svenska skådespelare
Kategori:Svenska fotomodeller
Kategori:Svenska modeskapare
Kategori:Födda 1950
Kategori:Kvinnor
Kategori:Levande personer
Kategori:Svenskamerikaner
en:Agneta Eckemyr

Rolf Larsson

Rolf Larsson kan avse flera personer:
en svensk jazzpianist, se vidare Rolf Larsson (musiker).
en svensk skådespelare, se vidare Rolf Larsson (skådespelare).

UAIOE

UAIOE är ett musikalbum i genren Industrial av gruppen KMFDM och är deras tredje album. Albumet släpptes Musikåret 1989 och på detta album medverkar bland annat reggae-sångaren Morgan Adjei, men medverkar inte mer i något KMFDM-material. När de blev frågade om albumets titel så svarade En Esch att det var tänkt att det skulle uttalas "som ett skrik eller nåt."

Låtlista


#Murder
#UAIOE
#Loving Can Be An Art (saturation mix) - en återanvänd "Conillon" från ''What Do You Know, Deutschland? (album)''
#More & Faster 243
#Rip the System (duck & cover mix) - Originallåten är b-sida på singeln "More & Faster"
#Thrash Up!
#En Esch - Text lånad från flera Frank Zappa-låtar, däribland "I'm the Slime"
#Ganja Rock - Samma bakgrundskomp som "Rip the System (duck & cover mix)"
#Thumb Thumb - En återanvänd "Kickin' Ass" från ''What Do You Know, Deutschland? (album)''

Medverkande


Sascha Konietzko
En Esch
Morgan Adjei
Sigrid Meyer
Rudolph Naomi
Kategori:Musikalbum 1989
Kategori:KMFDM
en:UAIOE
it:UAIOE
ru:UAIOE

Zhujiang

Fil:Pearl river, Guangzhou.JPG]]
Zhujiang (''Pärlfloden'') (kinesiska:珠江 pinyin: Zhūjiāng) är Kinas sydligaste flod. Den är 2 200 kilometer lång och Kinas tredje längsta flod efter Yangtze och Gula floden. Zhujiangs utlopp kallas i bland för Bocca Tigris. Floden passerar staden Kanton (Guangzhou).
Kategori:Vattendrag i Kina
Kategori:Sydkinesiska sjöns avrinningsområde
ar:نهر اللؤلؤ
ca:Riu Perla
cs:Perlová řeka
da:Zhujiang
de:Perlfluss
en:Pearl River (China)
es:Río Perla
eo:Perlorivero
eu:Perla ibaia
fr:Rivière des Perles
gan:珠江
ko:주강
hi:मोती नदी
hr:Biserna rijeka
it:Fiume delle Perle
he:נהר הפנינה
lt:Perlų upė
hu:Gyöngy-folyó
mr:मोती नदी
nl:Parelrivier
ja:珠江
no:Perlefloden
nn:Perlefloda
oc:Fluvi de las Pèrlas
pl:Rzeka Perłowa
pt:Rio das Pérolas
ru:Чжуцзян
fi:Helmijoki
tg:Дарёи Пеарл
tr:İnci Irmağı (Çin)
uk:Чжуцзян
za:Dahcuhgyangh
vi:Châu Giang (sông Trung Quốc)
zh-yue:珠江
zh:珠江

Pärlfloden

Zhujiang

Zhu jiang

Zhujiang

Kategori:1030-talet


ar:تصنيف:عقد 1030
an:Categoría:Decenio de 1030
az:Kateqoriya:1030-cu illər
be-x-old:Катэгорыя:1030-я
bs:Kategorija:1030te
br:Rummad:Bloavezhioù 1030
cy:Categori:1030au
de:Kategorie:1030er
et:Kategooria:1030. aastad
en:Category:1030s
es:Categoría:Años 1030
eu:Kategoria:1030eko hamarkada
fa:رده:دهه ۱۰۳۰ (میلادی)
gv:Ronney:1030yn
gd:Category:1030an
gan:Category:1030年代
io:Kategorio:1030a yari
id:Kategori:1030-an
is:Flokkur:1031-1040
jv:Kategori:1030-an
ka:კატეგორია:1030-იანები
kk:Санат:1030 жж.
lv:Kategorija:1030. gadi
hu:Kategória:1030-as évek
mk:Категорија:1030-ти
mr:वर्ग:इ.स.चे १०३० चे दशक
ms:Kategori:1030-an
ja:Category:1030年代
no:Kategori:Hendelser i 1030-årene
nn:Kategori:1030-åra
pt:Categoria:Década de 1030
ro:Categorie:Anii 1030
ru:Категория:1030-е
sq:Kategoria:Vitet 1030
simple:Category:1030s
sk:Kategória:30. roky 11. storočia
sl:Kategorija:1030. leta
sr:Категорија:1030-е
sh:Kategorija:1030-e
su:Kategori:1030-an
ta:பகுப்பு:1030கள்
tt:Төркем:1030-еллар
te:వర్గం:1030లు
th:หมวดหมู่:คริสต์ทศวรรษ 1030
tr:Kategori:1030'lar
uk:Категорія:1030-ті
vi:Thể loại:Thập niên 1030
war:Category:1030 nga dekada
yo:Ẹ̀ka:Ẹ̀wádún 1030
zh-yue:Category:1030年代
zh:Category:1030年代

Mördare utan minne


Mördare utan minne är en belgisk film från Filmåret 2003.

Handling


Antwerpens bästa snutar är Vincke och Verstuyft som utreder några försvinnanden och kommer i kontakt med yrkesmördaren Ledda som har drabbats av Alzheimers sjukdom och därför använder sin egen kropp för att minnas sina uppdrag.

Rollista (urval)


Jan Decleir - Angelo Ledda
Koen De Bouw - Eric Vincke
Werner De Smedt - Freddy Verstuyft

Externa länkar


Kategori:Filmer 2003
Kategori:Belgiska kriminalfilmer
de:Totgemacht – The Alzheimer Case
en:The Alzheimer Case
es:La memoria del asesino
fr:La Mémoire du tueur
nl:De zaak Alzheimer (film)
simple:The Alzheimer Case

Kategori:Belgiska filmer


Kategori:Filmer efter land
Kategori:Belgisk film
az:Kateqoriya:Belçika filmləri
be-x-old:Катэгорыя:Бэльгійскія фільмы
bg:Категория:Белгийски филми
ca:Categoria:Pel·lícules de Bèlgica
cs:Kategorie:Belgické filmy
da:Kategori:Film fra Belgien
de:Kategorie:Belgischer Film
et:Kategooria:Belgia filmid
el:Κατηγορία:Βελγικές ταινίες
en:Category:Belgian films
es:Categoría:Películas de Bélgica
eo:Kategorio:Belgaj filmoj
eu:Kategoria:Belgikako filmak
fa:رده:فیلم‌های بلژیکی
fr:Catégorie:Film belge
gl:Categoría:Cine producido en Bélxica
ko:분류:벨기에의 영화 작품
hy:Կատեգորիա:Բելգիական ֆիլմեր
id:Kategori:Film Belgia
it:Categoria:Film belgi
he:קטגוריה:סרטים בלגיים
lb:Kategorie:Belsch Filmer
hu:Kategória:Belga filmek
nl:Categorie:Belgische film
ja:Category:ベルギーの映画作品
no:Kategori:Belgiske filmer
pl:Kategoria:Belgijskie filmy
pt:Categoria:Filmes da Bélgica
ro:Categorie:Filme belgiene
ru:Категория:Фильмы Бельгии
fi:Luokka:Belgialaiset elokuvat
tr:Kategori:Belçika filmleri
uk:Категорія:Фільми Бельгії
zh:Category:比利时电影作品

1032


1032 (romerska siffror) var ett skottår som börjar en lördag i den julianska kalendern.

Händelser


Februari


2 februari – Konrad II (tysk-romersk kejsare), blir kung av Burgund.

Oktober


21 oktober – Sedan Johannes XIX har avlidit 20 oktober väljs ''Theophylactus av Tusculum'' till påve och tar namnet Benedictus IX.

Födda


Matilda av Flandern, gift med Vilhelm Erövraren.
Herbert IV, greve av Vermandois.
Ch'eng Hao, filosof.
Wratislav II av Böhmen.

Avlidna


20 juli – Robert II av Frankrike, kung av Frankrike 996–1031.
20 oktober – Johannes XIX, född ''Romanus'', påve sedan 1024.

Externa länkar


af:1032
am:1032 እ.ኤ.አ.
ar:ملحق:1032
an:1032
ast:1032
az:1032
bn:১০৩২
map-bms:1032
be:1032
be-x-old:1032
bh:१०३२
bg:1032
bs:1032
br:1032
ca:1032
cv:1032
cs:1032
co:1032
cy:1032
da:1032
de:1032
et:1032
el:1032
en:1032
es:1032
eo:1032
eu:1032
fa:۱۰۳۲ (میلادی)
fr:1032
fy:1032
gd:1032
gl:1032
gan:1032年
ko:1032년
hy:1032
hi:१०३२
hr:1032.
io:1032
bpy:মারি ১০৩২
id:1032
os:1032-æм аз
it:1032
he:1032
jv:1032
ka:1032
kk:1032 жыл
sw:1032
ht:1032 (almanak jilyen)
la:1032
lb:1032
lt:1032 m.
lmo:1032
hu:1032
mk:1032
mi:1032
mr:इ.स. १०३२
ms:1032
nah:1032
nl:1032
new:सन् १०३२
ja:1032年
nap:1032
no:1032
nn:1032
nrm:1032
oc:1032
uz:1032
pi:१०३२
pnb:1032
nds:1032
pl:1032
pt:1032
ro:1032
qu:1032
ru:1032 год
se:1032
sa:१०३२
sq:1032
scn:1032
sk:1032
sl:1032
sr:1032
su:1032
fi:1032
tl:1032
tt:1032 ел
th:พ.ศ. 1575
tr:1032
tk:1032
uk:1032
ur:1032ء
vec:1032
vi:1032
vo:1032
war:1032
yo:1032
zh-yue:1032年
zh:1032年

1033


1033 (romerska siffror) var ett normalår som börjar en måndag i den julianska kalendern.

Händelser


Okänt datum


Bela I av Ungern gifter sig med Ryksa, prinsessa av Polen.
Kungariket Burgund förenas med det Tyska riket.

Födda


Anselm av Canterbury (död nära Aosta i Italien).
Donald III av Skottland, kung av Skottland 1093-1094 och 1094-1097.

Avlidna


3 mars - Den heliga Kunigunda, tysk-romersk kejsarinna och nunna.

Externa länkar


af:1033
am:1033 እ.ኤ.አ.
ar:ملحق:1033
an:1033
ast:1033
az:1033
bn:১০৩৩
map-bms:1033
be:1033
be-x-old:1033
bh:१०३३
bg:1033
bs:1033
br:1033
ca:1033
cv:1033
cs:1033
co:1033
cy:1033
da:1033
de:1033
et:1033
el:1033
en:1033
es:1033
eo:1033
eu:1033
fa:۱۰۳۳ (میلادی)
fr:1033
fy:1033
gd:1033
gl:1033
gan:1033年
ko:1033년
hy:1033
hi:१०३३
hr:1033.
io:1033
bpy:মারি ১০৩৩
id:1033
os:1033-æм аз
it:1033
he:1033
jv:1033
ka:1033
kk:1033 жыл
sw:1033
ht:1033 (almanak jilyen)
la:1033
lb:1033
lt:1033 m.
lmo:1033
hu:1033
mk:1033
mi:1033
mr:इ.स. १०३३
ms:1033
nah:1033
nl:1033
ne:ई.पू. १०३३
new:सन् १०३३
ja:1033年
nap:1033
no:1033
nn:1033
nrm:1033
oc:1033
uz:1033
pi:१०३३
pnb:1033
nds:1033
pl:1033
pt:1033
ro:1033
qu:1033
ru:1033 год
se:1033
sa:१०३३
sq:1033
scn:1033
sk:1033
sl:1033
sr:1033
su:1033
fi:1033
tl:1033
tt:1033 ел
th:พ.ศ. 1576
tr:1033
tk:1033
uk:1033
ur:1033ء
vec:1033
vi:1033
vo:1033
war:1033
yo:1033
zh-yue:1033年
zea:1033
zh:1033年

Cineast

En cineast är en person som är mycket intresserad av film och filmrelaterade ämnen.
Begreppet blev myntat 1962, av franska cinéaste "filmskapare, filmälskare". Ordet är en sammanslagning av cinéma "bio(graf)" och enthousiaste "entusiast".
Kategori:Personer inom film
de:Cineast
en:Cineaste
fr:Cinéaste
ja:映画人
nl:Cineast
ro:Cineast

Computational fluid dynamics

Fil:CFD Shuttle.jpg]]
Computational fluid dynamics (CFD; på svenska ''beräkningsbar strömningsdynamik'') är en gren av Strömningsmekanik där numeriska metoder används för att analysera strömningsproblem. Populära kommersiella programvaror är till exempel FLUENT, CFX, Star-CD, FIRE och COMSOL.

Matematisk modell


Den grundläggande matematiska modellen som CFD vilar på är Navier-Stokes ekvationer, vanligtvis med vissa förenklingar. Beroende på vilket problem man vill analysera så arbetar man med olika komplexa modeller. Dessa modeller uttrycks som system av Partiell differentialekvation.
Navier-Stokes ekvationer
Eulers ekvationer
potentialströmning

Metodik

Diskretisering


Eftersom de Partiell differentialekvation som beskriver flödet vanligtvis är olinjära och mycket sällan eller aldrig har en analytisk lösning måste ekvationerna lösas numeriskt. Ett första steg är att dela upp det fysiska strömningsfältet i diskreta delar, där man sedan löser ekvationerna numeriskt.

Finita volymmetoden


Finita volymmetoden är den vanligaste metoden för moderna CFD-program.
:<math>\frac{\partial}{\partial t}\iiint Q\, dV + \iint F\, d\mathbf{A} = 0,</math>
Där <math>Q</math> är en vektor av konserverade variablar, <math>F</math> är en vektor av Flöde (mekanik) så som massflöde, flöde av rörelsemängd eller flöde av energi, <math>V</math> är volymen av kontrolvolyms elementet och <math>\mathbf{A}</math> är ytarean av kontrolvolyms elementet.

Finita elementmetoden

Finita differenser


:<math>
\frac{\partial Q}{\partial t}+
\frac{\partial F}{\partial x}+
\frac{\partial G}{\partial y}+
\frac{\partial H}{\partial z}=0
</math>

Turbulensmodellering


I de fall man väljer att lösa Navier-Stokes ekvationer måste man välja en modell för att behandla turbulensen i strömningen.
Direct numerical simulation
Large eddy simulation
Reynolds-averaged Navier-Stokes
Laminär strömning
Kategori:Strömningsmekanik
Kategori:Beräkningsfysik
ar:ديناميكا موائع حسابية
bs:Računarska dinamika fluida
de:Numerische Strömungsmechanik
en:Computational fluid dynamics
es:Mecánica de fluidos computacional
fa:دینامیک محاسباتی سیالات
fr:Mécanique des fluides numérique
ko:전산 유체 역학
hi:गणकीय तरल यांत्रिकी
hr:Računalna dinamika fluida
id:Dinamika fluida komputasi
it:Fluidodinamica computazionale
kn:ಗಣಕಯಂತ್ರೀಯ ದ್ರವ ಚಲನಶಾಸ್ತ್ರ
nl:Numerieke stromingsleer
ja:数値流体力学
pl:Obliczeniowa mechanika płynów
pt:Fluidodinâmica computacional
ro:Mecanica fluidelor numerică
ru:Вычислительная гидродинамика
ta:கணிப்பியப் பாய்ம இயக்கவியல்
th:Computational fluid dynamics
tr:Hesaplamalı akışkanlar dinamiği
zh:计算流体力学