Messaure


Messaure är en vattenkraftsanläggning i Stora Lule älv, cirka 50 kilometer öster om Jokkmokk. Dammen i Messaure är Sveriges tredje högsta damm med en 100 meter hög stenfyllningsdamm. Räknat i volym är dammen troligen västra Europas största med moränkärna. Under byggandet av denna damm på sextiotalet leddes Kaltisbäcken om så att dess vattenflöde skulle komma elproduktionen till godo. Projetkteringsbeslutet för att bygga Messaure kraftstation med två aggregat togs i mars 1956 av generaldirektören Åke Rusck. Bygget startade 1957. Kraftverket byggdes och ägs av Vattenfall (företag). Statsminister Tage Erlander invigde kraftverket den 31 augusti 1963.
Området kring Messaure är det största och viktigaste kärnområdet inom det gemensamma vinterbetesområdet för Sirges sameby, Jåhkågasska sameby, Tuorpon sameby och Udtja samebyar och nyttjas från höstvinter till vårvinter.

Konstruktion


Kraftverket domineras av den massiva 1 900 meter långa jord- och stenfyllnadsdammen, total krävdes 10 500 000 m³ fyllnadsmassor till dammen. Under byggnationen av dammen så leddes vattnet förbi i en 440 meter lång omloppstunnel som sprängts ut. I den bergförlagda maskinstationen installerades från början två stycken francisturbiner med 4,1 meters löphjul och med en spiral av plåt. Turbinen som har ett flöde på 160 m³/s roterar med 150 varv per minut och driver en 40-polig generator på 140 Voltampere med en spänning på 18 Volt. Från maskinstationen leds vattnet genom en 710 meter lång avloppstunnel och ut i en 5 800 meter lång avloppskanal.

Messaure samhälle


Fil:Messaure 20100624-152256.jpg
Vid Messaures etablering övervägdes om arbetsstyrkan kunde transporteras från bostäder i det redan etablerade samhället Vuollerim, men detta förslag föll på arbetsstyrkans storlek som gjorde att transportkostnaderna skulle överstiga kostnaderna för att etablera ett provisoriskt samhälle. Arbetsstyrkan var som störst 1961 och omfattade då 1350 personer. Dessutom tillkom städ- och matlagningspersonal samt personal som röjde de ytor som skulle översvämmas av magasinet. Kontor och verkstäder etablerades på älvens södra sida där även den nedsprängda maskinstationen skulle byggas. Samhället kom att anläggas på södersluttningen på älvens norra sida. I den norra delen av samhället låg mässområdet tillsammans med huvuddelen av de provisoriska flerfamiljshusen. Totalt uppfördes 178 lägenheter i flerfamiljshus för tjänstemän och mer kvalificerade arbetare samt deras familjer. I östra delen av samhället fanns ett område med 80 egnahem och 20 bungalows. I den västra delen av samhället uppfördes 32 stycken ungkarlsbaracker med enkel- eller dubbelrum. Ytterligare 21 byggnader för administration, kyrka, sjukstuga, skola, lekskola, bibliotek och tvätteri uppfördes. Som mest kom 2 300 personer att bo i samhället som blev Vattenfalls största provisoriska samhälle. Efter att Messaure kraftverk var färdigbyggt kom samhället i Messaure att användas som bostadsområde för flera följande utbyggnader i stora och lilla Lule älv. Först 1980 var egnahems- och familjebostäderna tömda. Under utbyggnaden av Messaure med ett tredje aggregat mellan 1980 och 1983 utnyttjades delar av ungkarlsboendet för arbetsstyrkan. Efter att verksamheten på orten upphört fraktades husen bort, men gatunätet finns kvar i form av en spökstad.

Befolkningsutveckling

Referenser


Noter

Webbkällor


Tryckta källor


Externa länkar


http://vattenkraft.info Kuhlins webbplats om svensk vattenkraft
http://messaure.se En webbplats för före detta Messaurebor
Kategori:Vattenkraftverk i Lule älv
Kategori:Jokkmokks kommun
Kategori:Ej längre existerande orter i Sverige
nl:Messaure

Porsi

Porsi är en by norr om Vuollerim i Jokkmokks kommun. Nedströms byn ligger ett vattenkraftverk. Kraftverksdammen dämmer upp Luleälven alldeles ovanför stället där den förenas med Lilla Luleälven. Kraftverket har en effekt på 280 MW.
Norr om Porsi ligger Porsisjöarna med ett femtontal lättillgängliga fiskesjöar som nås med bil och snöskoter, vintertid.
Mitt i Porsi ligger Porsi gamla skola från början av 1900 talet. Byggnaden ägs av Skifteslaget och används idag som bygdegård.
Bengt Djupbäck eller Jokkmokks Jokke som han kallades föddes i Porsi på södra sidan älven 10km norr älvmötet mellan stora och lilla Lule älvar.
Jokkmokks-Jokkes museum ligger i Porsi.

Externa länkar


http://www.porsi.se/ Porsi byalags webbplats
http://vattenkraft.info Vattenkraft i Sverige (av Leif Kuhlin)
Kategori:Orter i Jokkmokks kommun
nl:Porsi

John Martin Maher

Johnny Marr

Ditt namn, o Gud, jag lova vill

Ditt namn, o Gud, jag lova vill är en psalm med åtta verser av Jakob Arrhenius från 1694. Texten bygger på . Den finns dock inte kvar i 1986 års psalmbok.
Psalmen inleds 1695 med orden:
:''Ditt namn, o Gudh, jagh lofwa wil''
:''Och utan ända prisa''
Melodin är enligt 1939 års koralbok samtida med dess författande och anges vara komponerad 1697. Av 1697 års koralbok framgår att den åtminstone då också användes för flera psalmer: Dig, Jesus, vare evigt pris (nr 21), Gud är vår starkhet och vårt stöd (nr 57), Gud låter sina trogna här (nr 195), Du själv förordnat, store Gud (nr 200), Mitt hierta nu fast gläder sigh (nr 304) och Var man må nu väl glädja sig (nr 219) som i 1986 års psalmbok anges att dess tonsättning är komponerad 1524.

Publicerad som


Nr 106 i 1695 års psalmbok under rubriken "Konung Davids Psalmer"
Nr 269 i 1819 års psalmbok under rubriken "Kristligt sinne och förhållande - I allmänhet: Förhållandet till Gud: Guds lov".
Nr 9 i 1937 års psalmbok under rubriken "Guds lov".
Nr 56 i Sionstoner 1935 under rubriken "Guds lov".

Externa länkar


Hos http://www.siba.fi/swe/ Sibelius-Akademin återfinns noterna enligt 1695 års melodi till http://www2.siba.fi/cgi-bin/shubin/edishow_s.cgi?idi=00162&sivu=1 Hwar man må nu wäl glädia sigh, där det framgår att förebilden är: ''"Nun freut euch, lieben Christen g'mein / Es ist gewisslich an der Zeit"''.
Kategori:Psalmer

Lucy Ware Webb Hayes

Bild:Lucy Webb Hayes - Brady-Handy.jpg
Lucy Ware Webb Hayes, född 28 augusti 1831 i Chillicothe, Ohio, USA, död 25 juni 1889 i Fremont, Ohio; amerikansk presidentfru, gift med president Rutherford B. Hayes.
Hennes far var läkare. Hon träffade sin blivande make när hon studerade vid Weslyan Female College i Cincinnati. Han var jurist, åtta år äldre än hon. Han började uppvakta Lucy på sin mors uppmaning - denna ansåg att den unga Lucy skulle vara den perfekta hustrun för sin son. Så tyckte också Hayes och bröllopet stod den 30 december 1852.
I äktenskapet föddes en dotter och sju söner, av vilka tre dog som spädbarn.
Mrs Hayes var en älskvärd och gudfruktig kvinna och en övertygad helnykterist – president Hayes förbjöd att vin serverades under hela hans ämbetstid i Vita huset. På grund av detta brukade Mrs Hayes kallas "Lemonade Lucy". Under sin tid som presidentfru introducerade hon 1878 den årliga äggrullningstävlingen till påskhelgen.
Hon avled av ett slaganfall 1889 i familjens hem i Fremont, Ohio.
Kategori:Födda 1831
Kategori:Avlidna 1899
Kategori:Makar till USA:s presidenter
Kategori:Kvinnor
az:Lüsi Uebb Heyz
cs:Lucy Webb Hayesová
de:Lucy Hayes
en:Lucy Webb Hayes
eu:Lucy Ware Webb Hayes
fr:Lucy Webb Hayes
id:Lucy Ware Webb Hayes
it:Lucy Hayes
he:לוסי הייז
la:Lucia Hayes
nl:Lucy Webb Hayes
no:Lucy Webb Hayes
pl:Lucy Hayes
pnb:لوسی ہیز
ru:Хейз, Люси
simple:Lucy Webb Hayes

Braslovce

Braslovče

Vatikanstatens gendarmeri

Fil:Képi gendarmerie pontificale.jpg
Vid nedläggningen av det påvliga gendarmeriet 1970 överfördes dess polisiära uppgifter på en nybildad poliskår ''(Corpo di Vigilanza,'' uppsyningskåren), sedan 2002 benämnd Vatikanstatens gendarmeri ''(Corpo della Gendarmeria dello Stato della Città del Vaticano)''. Gendarmeriet handhar tillsammans med Schweizergardet och ett särskilt kommando från den italienska civila statspolisen – ''Polizia di Stato'' – ''(Ispettorato di pubblica sicurezza presso il Vaticano)'' Vatikanstatens militära och polisiära uppgifter.
Gendarmeriet består av åtta officerare och 100 gendarmer. En gendarmeriaspirant måste vara en italiensk man, yngre än 25 år gammal, som har genomgått militär grundutbildning och är minst 175 centimeter lång och ogift. Under de två första årens anställning får gendarmerna inte gifta sig och måste bo i kaserner i Vatikanen. De kan sedan gifta sig och bo utanför Vatikanstadens murar. Gendarmeriet bär en mörkblå uniform och är beväpnade med tjänstepistoler. Det finns även tyngre beväpning att tillgå.

Tjänstegrader


Ispettore Generale
Vice Ispettore Vicario
Vice Ispettore
Sovrastante Maggiore
Sovrastante
Vice Sovrastante
Assistente
Vice Assistente
Agente Scelto
Agente
Sedan 2006 är Domenico Giani ispettore generale (generalinspektör).

Se även


Vatikanstatens militär

Referenser


Kategori:Vatikanstatens samhälle
Kategori:Polisorganisationer
cs:Corpo della Gendarmeria
de:Gendarmeriekorps der Vatikanstadt
en:Corps of Gendarmerie of Vatican City
fr:Gendarmerie de l'État de la Cité du Vatican
ko:바티칸 시국 국가헌병대
hr:Žandarmerijske snage Vatikanskog Grada
id:Corpo della Gendarmeria
it:Corpo della Gendarmeria dello Stato della Città del Vaticano
ka:პაპის ჟანდარმერია
hu:Vatikánvárosi Csendőrség
nl:Gendarmerie van Vaticaanstad
no:Corpo della Gendarmeria
pl:Żandarmeria Watykańska
pt:Corpo da Gendarmaria do Estado da Cidade do Vaticano
ru:Папская жандармерия

Sipadan

Sipadan är en liten ö utanför den Malaysia provinsen Sabahs östkust på norra Borneo. Efter att ön uppmärksammats av den franske marinforskaren Jacques-Yves Cousteau blev den erkänd som en av världens mest spektakulära dykplatser. Ön stiger rätt upp ur oceanen vars havsbotten är på 800-1200m djup. Den ökade turismen orsakade också att Indonesien gjorde anspråk på ön, men den tillhör fortfarande Malaysia. Idag finns inga dykcenter eller boende på ön, de enda som får bo på ön är militärer och parkvakter. Sipadan nås enkelt med båt från kuststaden Semporna. Som på många andra ställen har den ökade turismen haft negativ inverkan på det marina livet. Antalet besökare och dykverksamheten på ön är dock reglerad av myndigheter.
Uppdatering 2006:
Närmaste boende till Sipadan är Kapalai resort som är exklusiv men befinner sig 20min från Sipadan. Billigare alternativ finns på ön Mabul där dykare kan bo på resort eller longhouse.
-Korallen är i väldigt gott skick och det går inte ett dyk utan att man ser både hajar, sköldpaddor och barracudas.
Sipadan passar väldigt bra även för snorklare.
Kategori:Malaysias öar
bg:Сипадан
de:Pulau Sipadan
en:Sipadan
es:Sipadan
fr:Sipadan
id:Pulau Sipadan
ms:Pulau Sipadan
nl:Sipadan
no:Sipadan
pl:Sipadan
pt:Sipadan
ru:Сипадан
fi:Sipadan
zh:西巴丹島

Karl M. Bengtson

Bild:Millesgården 1908.jpg
File:Lorensbergsteatern.jpg
Karl M Bengtson, född 7 maj 1878 i Steneby socken, Dalsland, död 11 februari 1935 i Göteborg, var en svensk arkitekt och byggmästare. Efter studier vid Chalmers tekniska läroanstalt 1896-1906, där han var elev till Yngve Rasmussen, läste Bengtson vid Kunstgewerbeschule och Konstakademien i München där han bland andra hade Carl Milles som studiekamrat. Efter en tids resor och arkitektstudier i Italien återvände han till München och började som teaterarkitekt hos professor Martin Dülfer, vilken tidigare varit hans lärare. Därefter drev han verksamhet i Göteborg.
Fil:Karl-M-Bengtson-porträtt.jpg

Byggnadsverk (urval)


Sveriges paviljong på Chicagoutställningen, 1933
Sjöfartsmuseet, Göteborg i Göteborg, 1933
Sjömanstornet i Göteborg: ett monument över förlista sjömän under Första världskriget
Läktarna vid fotbollsarenan Gamla Ullevi (1916) i Göteborg
Radhus i engelsk stil i Änggården i Göteborg
Stadshotellet, Trollhättan
Polishuset vid Svangatan i Göteborg
Hagens kyrka, beläget vid Hagenskolan i västra Göteborg
St Jakobs metodistkyrka vid Heden i Göteborg
Bostadshus vid Linnégatan
nr 54-56-58-60 i Göteborg
Lorensbergsteatern i Göteborg, 1916
Millesgården i Stockholm.
Flera teaterbyggnader i Tyskland, där han samarbetade med arkitekt Max Lithman.

Referenser


http://130.242.34.243/webarkdok/detalj.asp?id=331 Arkitekturmuseum - Arkitektregistret

Externa länkar


Kategori:Svenska arkitekter
Kategori:Personer från Bengtsfors kommun
Kategori:Män
Kategori:Födda 1878
Kategori:Avlidna 1935

Sabah

Fil:MalaysiaSabah.png
Fil:Flag of Sabah.svg
Sabah (från 1888 fram till självständigheten 1963 kallat ''Storbritannien Nordborneo'') är den mindre av de två Malaysia delstaterna på ö (landområde) Borneo (den andra är Sarawak). Sabah består av den nordligaste delen av ön och är berömd bland annat för sitt rika djurliv, med till exempel orangutanger och näsapa. Provinsen har en yta på 73 631 km² och hade 3 131 600 invånare år 2008. Sabahs huvudstad är Kota Kinabalu. Andra stora städer är Sandakan och Tawau. Sydostasiens högsta punkt, Gunung Kinabalu på 4 481 meter över havet, ligger i Sabah.

Historia


År 1703, i gengäld för den hjälp han fått från sultanen av Suluöarna (i nuvarande södra Filippinerna) för att bekämpa ett uppror, gav sultanen av Brunei honom ett område på norra Borneo.
På 1840-talet ökade kolonialmakternas intresse för Sulu. År 1865 slöt den amerikanske konsuln i Brunei, Claude Lee Moses, ett avtal med sultanen av Brunei i vilket han arrenderade territoriet i norra Borneo på tio år. Under amerikanska inbördeskriget förlorade dock USA sitt intresse för asiatiska kolonier och Moses sålde rättigheterna till ''American Trading Company'', baserat i Hongkong, vilket etablerade en handelsstation där. Finansiella svårigheter och de immigrerade arbetarnas flykt gjorde att man övergav stationen år 1866.
Då arrendeskontraktet gick ut 1875 sålde ''American Trading Company'' rättigheterna till baronen von Overbeck, den Österrike-Ungern konsuln i Hongkong. Overbeck fick från Brunei ett förnyande av arrendet på tio år. Han skrev under ett liknande avtal med sultanen av Sulu år 1878. Hans regering var dock inte intresserad av territoriet. År 1881 upprättade Overbecks tidigare medarbetare, bröderna Dent, ''British North Borneo Provisional Association Ltd.'' och erhöll ett officiellt avtal för att skapa ''British North Borneo Chartered Company'' för att ersätta det förra.
Nordborneo blev Storbritannien protektorat år 1888, och kronkoloni 1946 efter andra världskriget. Kolonin blev självständig år 1963 och ingick i den Malaysia under namnet Sabah, under en period då den indonesiske presidenten Sukarno bedrev en konfrontationspolitik med Malaysia. Med hänvisning till att sultanen av Brunei gav Sabah som gåva till Sulu har det funnits filippinska anspråk på Sabah.

Administrativ indelning


Sabah är indelad i fem administrativa divisioner:
Kudat
Pantai Barat
Pedalaman
Sandakan
Tawau
Dessa divisioner är vidare indelade i sammanlagt 24 distrikt.

Demografi


Utöver malajerna som befolkar främst kusten finns i Sabah även flertalet inhemska etniska grupper; dessa kategoriseras liksom malajerna som ''bumiputera'', "infödda" (ordagrant "solens söner"), i kontrast till kineserna och indierna i Malaysia. Den största av dessa grupper är dusun (även kallade kadazan), vars språk liksom malajiska hör till den austronesiska språkfamiljen men liksom andra inhemska språk på Borneo tillhörande den dajakiska undergruppen och därför skiljt från malajiska.

Källor

Externa länkar


Kategori:Malaysias delstater
Kategori:Borneo
ace:Sabah
ar:صباح (ماليزيا)
bjn:Sabah
zh-min-nan:Sabah
bg:Сабах (Малайзия)
br:Sabah
ca:Sabah
cs:Sabah
da:Sabah
de:Sabah
en:Sabah
es:Sabah
eo:Sabaho
fa:صباح
fr:Sabah
hak:Sâ-pâ
ko:사바 주
ilo:Sabah
id:Sabah
ik:Sabah
it:Sabah
lt:Sabahas
hu:Sabah
mk:Сабах (провинција)
mr:साबा
ms:Sabah
nl:Sabah
ja:サバ州
no:Sabah
pms:Sabah
pl:Sabah
pt:Sabá (Malásia)
ro:Sabah
ru:Сабах
simple:Sabah
fi:Sabah
tl:Sabah
ta:சபா
th:รัฐซาบาห์
tr:Sabah (Malezya)
uk:Сабах
vi:Sabah
war:Sabah
diq:Sabah
zh:沙巴

Påvestaten

Kyrkostaten

Kategori:Liechtensteins regenter

Liechtensteins regenter
Kategori:Liechtensteins kungligheter
Kategori:Europas monarker
Kategori:Furstar

Svenska kyrkans mission


Svenska kyrkans mission (SKM) var före 2008 namnet på en av Svenska kyrkans missionsorganisationer. Sedan 2008 är SKM sammanslaget med Lutherhjälpen. Numera bedrivs verksamheten under namnet "Svenska kyrkans internationella arbete".
SKM hade till uppgift att sprida evangelium om Jesus runt om i världen, att representera Svenska kyrkan i många internationella sammanhang och att stå på de utsattas sida runt om i världen.
Organisationen gav även ut en tidning med titeln Mission.

Historik


SKM bildades 1874 som en kyrkomission med uppdrag att å hela Svenska kyrkans vägnar bidra till att självständiga kyrkor skulle kunna bildas i fler delar av världen. Svenska kyrkans missionsstyrelse var reglerad i kyrkolagen. Ledamöterna valdes av kyrkomötet och ärkebiskopen var självkriven ordförande. Missionsstyrelsens centrala kansli låg sedan starten legat i Uppsala, numera i Kyrkans hus. Dess chefstjänsteman kallades ''missionsdirektor.'' År 2008 slogs SKM samman med Lutherhjälpen.

SKM:s f.d. missionsfält – numera självständiga kyrkor i Tredje världen


Svenska kyrkans mission har haft en rad egna missionsfält. Överallt på dessa har skolundervisning, sjukvård och prästutbildning etablerats. Det yttersta syftet har varit nybildade kyrkors självstyre, självfinansiering och självutbredning. Alla de tidigare missionsfälten (utom Kina/Japan) är i dag självständiga kyrkor med inhremsk ledning och inhemska biskopar.
I Sydafrika upptogs mission 1876. Arbetet bedrevs i Zululand och Natal samt i Johannesburg med förorten Roodeport. Man hade 14 huvudstationer och 73 bistationer. Runt 1950 hade man 54 missionärer. Missionen resulterade i att den så kallade Zulukyrkan grundades, vilken står under ledning av en biskop. Av de svenska missionärerna har Erik Sundgren och Helge Fosseus varit dess biskopar. Kyrkans centrum finns i Dundee i Natal med skolor, sjukhus och sjuksköterskeskola.
I dåvarande Rhodesia upptogs mission 1903 och efter ett längre avbrott på nytt 1908. Missionsfältet låg inom Belingwe- och Gwanda-distrikten och bedrevs bland karanger, vender och basuter. Man hade 9 missionsstationer. Runt 1950 hade detta fält 48 missionärer. Seminarier och sjukhus fanns i Mnene. Missionens skolor hade då ca 10 000 elever och på sjukhusen handlades årligen ca 11 000 patienter. År 1941 konstituerades ''Evangelical Lutheran Church in Rhodesia'' (numera "in Zimbabwe"). Dess konstitution införde biskopsämbetet 1963 och till dess förste biskop utsågs den svenske missionären Sigfrid Strandvik.
I dåvarande Tanganyika fanns tysk luthersk mission sedan 1880-talet. Då de tyska missionärerna internerades eller sändes hem under Andra världskriget fick den amerikanska Augustanasynoden av landets regering ansvaret för de förutvarande tyska missionsfälten, omfattande cirka 115 000 kristna. Då detta översteg vad Augustanasynoden förmådde vände dess ledning sig till Svenska kyrkans mission med begäran om hjälp. År 1941 beslöt Svenska kyrkans missionsstyrelse att ställa sig till förfogande och sända missionärer. Man fick ansvaret för Bethelmissionens fält i Bukoba och dess arbete bland hayafolket. Skolor, sjukhus och seminarier etablerades. Missionen resulterade i att den så kallade Hayakyrkan grundades, vilken 1961 fick i sin ledning en biskop med titeln biskop av Bukoba. Den svenske missionären, professor Bengt Sundkler blev kyrkans förste biskop. Hayakyrkan har senare gått upp som ett av stiften i den evangelisk-lutherska kyrkan i Tanzania. Runt 1950 hade man 23 missionärer.
I Sydindien övertog Svenska kyrkans mission 1876 det arbete som påbörjats av Svenska missionssällskapet och utgjorde länge en del av den tyska Leipzigmissionens fält bland tamilerna. Detta arbete grundades av Lunds missionssällskap 1853. År 1901 fick Svenska kyrkans mission ett eget distrikt och 1914 en självständig ställning. 1915–1926 och 1939–1945 fick man svara även för det tyska arbetsområdet. Runt 1950 hade man 21 000 elever i skolorna och tog emot 2 500 patienter åriligen vid sjukhusen De båda missionerna grundade gemensamt 1919 den evangelisk-lutherska tamilkyrkan (TELC), vilken står under ledning av en biskop med titeln biskop av Tranquebar. Av de svenska missionärerna har Ernst Heuman, David Bexell, Johannes Sandegren och Carl Gustav Diehl varit biskopar där. En teologisk högskola inrättades i Gurukul.
I Malaysia upptog 1907 den envangelisk lutherska tamilkyrkan i Sydindien (TELC) mission bland den 600 000 tamilerna i landet. I samråd med TELC upptog Svenska kyrkans mission 1961 arbete bland denna folkgrupp. År 1963 konstituerades ''Evangelical Lutheran Church in Malaysia and Singapore'' (ELCM) med episkopal konstitution. Som dess förste biskop utsågs den svenske missionären Bertil Envall. Kyrkans ledning och förvaltning finns i Kuala Lumpur och man har evangelisationsarbete i Pinang och Teluk Anson. Prästutbildningen sker vid Trinity Theological College i Singapore.
I Kina upptog Svenska kyrkans mission arbete 1918 i samarbete med Kinas KFUK. År 1920 fattades beslut om en luthersk högskola i Taohwalun. Arbetet måste nedläggas 1931 på grund av de politiska förhållandena. Kring 1949 fanns i Kina 14 missionärer. Strax därefter tvingades de evakuera eller fly på grund av de politiska förhållandena. Någon regelrätt dotterkyrka hann aldrig grundas i Kina.

Länder där Svenska kyrkas mission i dag stöder kristet kyrkoarbete


Afrika
Egypten
Etiopien
Liberia
Moçambique
Swaziland
Sydafrika
Tanzania
Zimbabwe
Asien
Burma
Filippinerna
Indien
Israel/Palestina
Kina
Malaysia
Pakistan
Latinamerika
Brasilien
Costa Rica
El Salvador
Guatemala
Nicaragua
Peru

Externa länkar


http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=37470&ptid=0 Om Lutherhjälpen och SKM, Svenska kyrkans webbplats
Kategori:Religiösa organisationer bildade 1874
Kategori:Svenska kyrkans mission
Kategori:Religiösa organisationer upplösta 2008
Kategori:Svenska missionsorganisationer
Kategori:Svenska kyrkans historia
Kategori:Kristendom i Uppsala

Fader Vår

Herrens bön

SKM

Svenska kyrkans mission

Oljepalm


Oljepalm (''Elaeis guineensis'') är en art i familjen palmer som har större ekonomisk betydelse. Trädets ursprungliga utbredningsområde ligger i Afrika men den odlas numera även i tropiska delar av Amerika och framförallt i Sydostasien. Palmen blir upp till 30 meter högt och bildar en fruktställning som kan väga upp till 50 kilogram. I fruktställningen finns flera tusen frukter. Från frukten utvinns palmoljan.
Frukterna blir snabbt dåliga och måste därför bearbetas direkt efter skörd. Denna behandling går ut på att frukterna behandlas med ånga, så att ett visst enzym förstörs. I anslutning till detta pressas frukterna och kärnorna avskiljs.

Referenser

Externa länkar


Kategori:Palmer
Kategori:Ol Växtindex
ar:نخيل الزيت
ca:Palmera d'oli de Guinea
cs:Palma olejná
de:Ölpalme
el:Ααβόρα
es:Elaeis guineensis
eu:Afrikar olio palmondo
fa:نخل روغنی
fi:Öljypalmu
fr:Palmier à huile d'Afrique
hsb:Afriska wolijowa palma
hu:Olajpálma
it:Elaeis guineensis
lt:Aliejinė palmė
ms:Kelapa sawit
nl:Oliepalm
no:Oljepalme
pl:Olejowiec gwinejski
pt:Dendezeiro
ru:Масличная пальма

Ljuben Karavelov

Fil:Lyuben Karavelov.JPG
Ljuben Karavelov, född omkring 1834 i Koprivsjtitsa, död 21 januari 1879 i Ruse, var en Bulgarien författare och journalist. Han var bror till Petko Karavelov.
Karavelov var son till en kreaturshandlare och fick följa fadern på affärsresor i Osmanska riket, sattes i handelslära i Konstantinopel och kom 1858 till Moskva, där han studerade vid universitetet och utgav en samling bulgariska folkvisor, ''Pamjatniki narodnago byta Bolgar'' (1861). Under sin vistelse i Serbien (1868) misstänktes han för delaktighet i mordet på furst Mihajlo Obrenović III och flydde från Belgrad, men greps och hölls ett halvt år fängslad i Budapest. Därpå slog han sig ned i Bukarest, där han från eget tryckeri utgav den bulgariska revolutionära tidningen "Svoboda" (Frihet) och gjorde förberedelser för en nationell resning. Under hans ordförandeskap hölls i Bukarest 1870 en hemlig bulgarisk kongress. Han blev efterspanad av de osmanska riket myndigheterna och flydde 1873 till Serbien, men återvände snart till Rumänien och utgav tidningen "Nezavisimost" (Oavhängighet), senare "Znanie". Han deltog dock inte i resningen och i det rysk-turkiska kriget, utan bosatte sig i Ruse, där han ägnade sig åt litteraturen.
Karavelov är grundläggare av den bulgariska novellistiken och den nybulgariska prosan. Hans första novellsamling utkom 1864 (ny upplaga 1898). Han ägnade sig även åt poesi, journalistik och litteraturkritik. Hans samlade skrifter (folkvisor, skisser, episka dikter, översättningar av Taras Sjevtjenko, Heinrich Heine med flera) utgavs i åtta band av Stojanov 1887-88.

Noter

Källor


Kategori:Bulgariskspråkiga författare
Kategori:Bulgariska författare
Kategori:Födda 1834
Kategori:Avlidna 1879
Kategori:Män
bg:Любен Каравелов
cs:Ljuben Karavelov
de:Ljuben Karawelow
en:Lyuben Karavelov
it:Lyuben Karavelov
mk:Љубен Каравелов
pl:Ljuben Karawełow
ro:Liuben Karavelov
ru:Каравелов, Любен Стойчев
tr:Lyuben Stoyçev Karavelov
uk:Любен Каравелов

Frans Josef II av Liechtenstein


Frans Josef II av Liechtenstein, född 16 augusti 1906 i Frauenthal, död 13 november 1989 i Grabs.
Furste av Liechtenstein 1938-1989; efterträdde sin Alfred Aloys av Liechtenstein kusin och sin Henriette av Liechtenstein bror Frans I av Liechtenstein på tronen.
Han var son till prins Aloys av Liechtenstein (1869-1955) och ärkehertiginnan Elisabeth av Österrike (1878-1960). Alois avstod 1923 sina anspråk på Liechtensteins tron till förmån för sonen Frans Josef.
Fursten var femmänning med sin svenske kollega Gustaf VI Adolf.
Gift (7 mars 1943) med grevinnan Georgina von Wilczek (född 24 oktober 1921, död 18 oktober 1989).
''Barn:''
# Hans Adam II av Liechtenstein, född 14 december 1945
# Philipp, född 19 augusti 1946
# Nikolaus, född 24 oktober 1947
# Nora, född 31 oktober 1950
# Wenzel, född 19 november 1962, död 28 februari 1991.

Anfäder

Externa länkar


http://pages.prodigy.net/ptheroff/gotha/liechtenstein.html Liechtensteins furstehus
Kategori:Personer i Liechtenstein under 1900-talet
Kategori:Liechtensteins regenter
Kategori:Huset Liechtenstein
Kategori:Män
Kategori:Födda 1906
Kategori:Avlidna 1989
be:Франц Іосіф II
cs:Franz Josef II.
da:Franz Josef 2. af Liechtenstein
de:Franz Josef II.
et:Franz Josef II
en:Franz Joseph II, Prince of Liechtenstein
es:Francisco José II de Liechtenstein
fr:François-Joseph II de Liechtenstein
ko:프란츠 요제프 2세
hy:Ֆրանց Յոզեֆ II (Լիխտենշտայն)
it:Franz Joseph II del Liechtenstein
nl:Frans Jozef II van Liechtenstein
ja:フランツ・ヨーゼフ2世
no:Franz Josef II av Liechtenstein
pl:Franciszek Józef II
pt:Franz Josef II de Liechtenstein
ro:Franz Josef al II-lea, Principe de Liechtenstein
ru:Франц Иосиф II
sr:Франц Јозеф II, кнез од Лихтенштајна
tr:II. Franz Joseph
zh:弗朗茨·约瑟夫二世 (列支敦士登)

Årets kvinnliga idrottare

Årets idrottare

Ernst Schwarcz

Ernst Schwarcz, född 1923 i Wien, död 2008 i Wien.
Han kom 1939 som flykting till Sverige. Där upptäckte han fredstanken och tog del i Internationelle Arbetslags förberedelsekurser för den materiella och ideella återuppbyggnaden i efterkrigets Tyskland. Han återvände 1946 till Wien och har där tagit del av olika fredsaktiviteter. I de följande 40 åren har han som förläggare gett ut ett större antal fredsböcker.
Kategori:Österrikiska förläggare
Kategori:Födda 1923
Kategori:Män
Kategori:Avlidna 2008
de:Ernst Schwarcz